1437. Bokmanus: Ett år

21 oktober

Och allt handlar om tid och allt handlar om rum. Varför ens älta dessa begrepp när vi inte kan förstå något så grundläggande som; när tiden började? Vad som fanns innan och vad som finns utanför universum. Vi konstruerar våra liv efter tid och rum. Jag konstruerar mitt liv som om tiden inte fanns. Och rummet bara var en illusion. En tapet, en rökridå framför någonting. Och där bakom; ingenting. Jag vet inte, jag vill inte veta. Ändå kan jag inte låta bli att söka efter svaret. Inte för svaret i sig, men för att ha någonting att söka efter. En jakt på någonting att jaga. Blir det mer patetiskt än så här? Jag borde verkligen skriva en bok. Sen kan vi skratta i kör. Och jag kan känna mig älskad, som apan i en bur. Min enda frihet; drömmen om fångenskap.

Haha.


22 oktober

Regn, snöblandat regn. Gråa gator och folk på väg till sina arbeten. Sura, stirrandes ut genom bussens fönster. Buntade ihop som sillar. Jag ska aldrig bli som dom.