1440. Bokmanus: Ett år

23 oktober

Kan inte tänka mig framtiden som annat än en plats där alla mina drömmar slagit in. Samtidigt är drömmarna så långt ifrån. Jag vill ha pengar så kan bjuda folk, utan att dom behöver känna dåligt samvete. Det lät som en dålig klyscha, jag vet. En naiv klyscha. En sån dröm som barn från fina hem, städade hem, får så fort dom ser en tiggare på stan; mamma, mamma, vi borde låta den där gubben bo hemma hos oss. Sen händer ingenting. Tiggaren sitter kvar. Barnet växer upp, och förstår mest bara hur oförståndig hon var. Kanske får hon själv egna barn. Tiggaren dör.


24 oktober

En blåsa i munnen. Under överläppen så att jag inte kan skratta. Ännu en anledning till att stanna hemma. Det regnar ändå, så. Kom ut utanför dörren i morse när jag skulle kolla min post. Och träffade G. som berättade om ett fängelse i Uganda där ena muren hade rasat ner och fångarna rymde men kom ändå tillbaka varje dag för att äta mat. Skrattade och fick ont. Egentligen borde man inte skratta åt sånt. Egentligen borde man inte skratta alls.