Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Friday, June 10, 2005

Mitt India

Free Image Hosting at www.ImageShack.us



När jag satt där mot väggen, och allt var skit. Hon fyllde år, tusentals mil ifrån mig. Och jag kunde inte riktigt släppa det, att jag satt där. Mot en smutsig vägg och drack te för att koppla av, men samtidigt snurrade tusentals kilometer i timmen, om hjärtat så bara pumpade ett slag. Nästan vid gränsen till Tibet, långt uppe i bergen. Hos en nepales som hade hyrt ett rum av en annan nepales i ett hyreshus, bara halvklart och med översta våningen i ruiner, utan vatten och el och utan fönster, utan toalett, utan någonting förutom fyra lika smutsiga väggar. Vad fan gjorde jag där? Drack te. Vad fan gjorde jag där? Och i dagboken, på en kladdig servett, först, skrev jag: ” Indien är ditt söta leende, och jag är din.” När jag kom hem till lägenheten igen, drack jag mer te.


Free Image Hosting at www.ImageShack.us


Och på natten, när jag skulle sova. Tände jag ficklampan och såg den där spindeln rakt över mitt huvud. Så jag kunde inte somna, inte ens tänka på något annat, och väckte nepalesen bredvid och pekade på spindeln över huvudet. Och nepalesen tittade förvirrat upp, såg spindeln, skrattade, och sa, det är ingen fara. Sen kurade han ner sig i täcket, gömde huvudet under kudden och somnade om, för att lämna mig ensam mot spindeln. Och jag vågade inte bära den, jag vågade inte röra den, låg bara och stirrade på den, tills jag somnade av misstag och vaknade upp morgonen efter, med dåsiga ögonlock som bändes upp, spändes, och släppte fram de stirriga ögonen att se. Spindeln var inte där, och jag slet av mig täcket, drog av kläderna (jag sov i allt jag bar med mig, de nätterna, hade till och med virrat in handduken som en korv runt kroppen, trots att den var fuktig, och köpte till och med en tröja för att kunna sova, det var iskallt på nätterna, säkert minusgrader, fortfarande långt in på morgonen när solen lös klart, kunde man se sin andedräkt som rök), och hittade ingen spindel. Sen letade jag i varenda vrå, och hörn, och under sängarna, madrasserna, väggarna, dörren, i min väska, men såg aldrig spindeln igen. Den var säkert nästan lika stor som min hand.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com