414. "Det ser ut som en höjdhoppsribba"

Jag är sur så att huvudet spränger. Stoff. En verklig händelse:

Två killar säger till några andra killar som urinerar, att inte urinera där. De urinerande killarna blir vansinniga och slår mot den ena av killarna. Han lyckas parera. Den andra killen springer, och blir jagad av tre till fyra killar. Tills han hinns i fatt, sparkas in i en vägg, sparkas i huvudet. Och dör. Mitt på Kungsgatan i Göteborg. Flera vittnen ser, och några av de anhållna männen har erkänt att de misshandlat killen som dog. I rätten kan inte bevisningen styrkas, och männen släpps i brist på bevis. Vad gör de anhöriga, till de åtalade? De reser sig upp och jublar.

Hur kan man visa sådan total brist av empati? Jag blir mörkrädd. Jag vill slå ner dom. Alla jävlarna. Hur kan dom ens kalla sig för människor, om inte rovdjur, lejon, och hyenor.

***

Jag var kär för första gången. Hon hade varit kär förut. Hade jag vetat lite innan, hade vi varit tillsammans nu.

***

Förlåt att jag är kär, jag vet inte hur man gör. Förlåt att jag ens, älskar någon, jag borde lura folk till att älska mig. Jag har ingenting att luras med, annat än en blottad själ. Som inte annat, än till sanningen, förmår att sträcka sig.

***

Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk. Vem är det där, på banan längst in, oj, han springer, han springer förbi, och hoppar! Nej, det var en längdhoppare. Eller Paralympics, den blinda längdhopparen som sprang snett, förbi längdhoppsgropen och in i en kameraman, rakt in i kameran. Roberto Vacchi skriker: VAD HAR VI HÄR, MAYO släpper, nu är DET BARA DANSKEN, TYSKEN, ARMSTRONG.., ni vet, så, så vild som bara Vacchi kan vara, och så kommer Adamsson in och säger, så lugnt som bara Adamsson kan, avbryter Vacchi och säger: ..och Bellman kvar. Vad är det som kastas in på planen, det ser ut som en höjdhoppsribba. Hallå, är ni vakna, vi har vunnit OS-guld.