Förlorad.

I natt ska jag läsa Fernando Pessoa.
Inte för att han förstår mig, men för att han inte förstår samhället i sig.
Och om två miljoner, skriver på en hetskampanj, om sänkt bensinskatt.
Så vet ingen, om det är fyra miljoner, som tycker att bensinskatten är bra.
Så känner jag mig. Jagad.
Missförstådd. Och förlorad.
Har någon tagit på mig, tvättar jag såren med tvål.
Har någon tagit på mig, tvättar jag såren med sprit.
Tobias kan citera Oscar Wilde, i hela sitt liv. Så fort han blir full.
Och David kan sjunga "Känn ingen sorg för mig Göteborg", på sin akustiska gitarr.
När han blir full. Som om världen stannar då. Och verkligen, jag älskar dom för det.
Det blir bara så uppenbart, att dom säger någonting, och sen går därifrån.
När jag är kvar, mitt i, och inte hittar ut. Lämnar dom mig där, med sina leenden,
som om dom pratar om en främmande man. Vågar jag inte möta deras blickar, i rädsla,
för att gå av, i rädsla för att förlora en gång till.
Och jag ligger i min säng, och försöker få tiden att gå.
Som ett stort, mörkt, moln. Vill aldrig släppa taget. Över mig.
I'm going insane. I'm going insane.
Skriver jag lappar, i vinden, och släpper ut. För folket som aldrig, talar.
Eller hör. Släpp ut era tankar och börja lev. Släpp ut era tankar och dö.