Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Tuesday, August 02, 2005

472. Låtsas

Kroppar ligger i parken. Några är lik, mördade, och skändade. Andra, sitter bara där, och äter - PICKNICK. På picknickfiltar, med bandare. Några är stora, en del, är feta, som svin. Några har rakade pungar, andra har pubishår ända långt upp, över, naveln. Några ögon har pillats ut, några har sex med dom döda. Men sluta då, när ska ni säga till mig: DU FÅR INTE SKRIVA SÅ. Ni brukar ju vara bra på sånt. Lägg av, lägg av, typ. Jag dunkar huvudet i takt. TV 3 är där, och Robert Aschberg gör reklam, för en ny parfym. Och i allt vimmel, av kändisar, ur stanken av döda kroppar, vätska, likmaskar, svett, och sperma, över döda vaginor, undrar jag om Aschberg, också har en rakad pung, det verkar nästan så, eller pubishår ända över naveln, nej, jag kan inte tänka mig det. Han har väl AIDS, säger några barn. Han har väl leukumi. Nej, små barn, där borta, han vill bara vara cool. Jag dunkar huvudet i takt, med fåglarnas, vingslag. Hoppas ni bär mig, ända hem. Jag kan inte leva här, och sätta på radion, i all tristess, låtsas att dom som sitter likadant som mig i busskuren, åker med samma buss, och, samma, busschaufför, nej, nej, jag åker med Bruce Springsteen, till Nebraska. Sånt finns inte, jag åker med Carlo Marx till Denver, jag åker med, Michelangelo till Florens, jag åker med Kafka till Wien. Sånt finns inte, för sånt finns inte! Jag åker hellre med Michael Jackson till Neverland, än, att sitta där, på samma buss som dom. Och låtsas som att jag FANNS, som att jag verkligen fanns, som om jag var där, och allt runt omkring, var min verklighet. Som om jag fanns. Jag åker hellre med Van Morrison till Sandy Row. Jag åker hellre med Garrincha, till Brasilien. Än att sitta på en buss, med alla mina släktingar, och gissa om vem av oss kusiner, som får barn först. Jag kommer inte få barn, så länge ni räknar ner. Jag ska styra den jävla bussen, med alla oss, ner till botten av ån, och täppa till utgången, med min egen kropp, så att vi alla, kan räkna, som dom räknade semesterdagar, hur många minuter till, vi nu har kvar, att räkna med.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com