465. Love will tear us apart / Love will tear me up

Med samma vridna intentioner, jag borde gå DIT! Du borde vara svag. Jag vet, inte, men varför bygger dom institutioner på rad, i stora komplex, med asfalt runt omkring, hur reser dom statyer på levande begravda, när dom döda packas tätt intill. Love, will, tear, us, apart. Står i kön, love, will, tear, us, apart, med stön, love, will, tear, us, apart, som en skylt, åt hållet dit jag ska, är på väg, MEN SKYNDA DIG, jag lovar, jag ska gå, säg hej då, till dina närmaste, till släkt och vänner, en halv familj, av proppmätta barn, som kärleken och Madame George, jag har några mynt att slänga dit, jag har en biljett, till, Stockholms central, och plattan, jag har några gram under sulorna, om det skulle krisa sig. Har jag packat en påse, farinsocker, en påse, diskmedel, under bröstfickan, till säkra kontakter, om det skulle krisa sig. Love, will, tear, us apart, som en skylt, över skolmatsalsentrén, var du också en sån som fick köttbullar med pubishår, och makaroner som kletade sig, fast i varandra, hårdkokta potatisar och varm mjölk, en fet bambatant som inte visste NÅGONTING, i för små jeans, med rosa STRING, jag vill inte se dina hemorojder, din feta röv, med rövsvett, jag vill inte se din bilring, jag vill inte se några pubishår, när jag ska äta mina köttbullar och bli stor. En dag, bli stor. Love will tear us apart, förfallet, hånet, och föraktet, slog mig så hårt, när jag var på väg hem, när jag cyklade utan att hålla mig i, jag vill inte vara 17 år, men så fort, jag säger, hm, JAG ÄR STOR IDAG, kommer någon annan dit, och säger att han känner mig. Love, will, tear, me, up, personligen. Love, will, tear, me, apart, från framtiden, så hårt, så hårt, men jag måste dit, och hem igen. Jag måste dit, och förklara mig. Love, is, nothing. Värt att vara. Love, is, nothing, värt att se. Men att bara gå igenom livet, blundande, är heller inte bra. Love, så love, jag hatar dig. Men kläder hellre mig i för stora kläder, banan-t-shirt, än ingenting, men en ynklig kropp. Jag är hellre, ingenting. Just, för att kunna se någonting, och det jag inte är, lyser alltid lite klarare, än skimret på min spegelbild. Du vet, baby, I’m going for the gold, jag vet, du visste det, alldeles, alldeles, för väl. Folk som spelar dålig musik på gårdsfester, varför då, varför just nu, varför då, och varför, inte aldrig igen. Varför, inte, det, och varför trycks inte ”SINGEL”-t-shirtar upp i plånboksformat, varför inga kreditkort, med kontaktannonser, och visitkort, en liten flicka, skär upp handleden, på Lunarstorm, säger, i dagboken, ”jag vill ha barn”. Säger i gästböckerna, ”jag vill ha barn”. Med blodsprängda ögon, och blod på fingrarna. Vill jag ha barn med dig, eller ska du adoptera mig, här, som en blinkande kontakt, på Lunarstorm, kan du få kalla mig för ”Gammalt ragg”. Kan du få se, min kuk i höstmörkret. Och sen bestämma, efteråt, om jag ska ha barn med dig, eller kanske, bara ligga där, och amma ut dina tankar, som bröstmjölk för ett spädbarn, 17 år, och född igår. När du somnar, och jag slits isär av drömmarna, när du sover, och love, will, keep, me, going, on, love, will, hold, me, wide, awake, när love, will, tear, me, up, och redan sedan länge, har slagit mig, förbannat, ursinnigt, ner, ska jag blodig i din säng, svara på frågor, om vem jag är, och varför jag säger så, ensam, ska jag klättra ut ur fönstret, jag kom in igenom, för några månader sedan, och hoppa på nästa tåg. Utan att lämna, ens en enda lapp, utan att väcka dig, och säga, jag älskar dig. Utan att säga att jag älskar dig.