561. Bara dom inte släpper ut hundarna

Bob Dylan, Halloween, 1964. Tack Björn. Men på spår 4 på CD 2 sjunger Joan Baez helt falskt. Det blir inte bra när Joan och Bob sjunger, för Joan försöker bara ta över mikrofonen och då vill inte Bob vara med.

***

Du kom in med spänd, t-shirt, och hårgélé, som den pokermiljonär du är. Du nog tränat på gym, den kvällen, för att t-shirten skulle sitta fint. Sen hälsade vi, och du sa, jag bjuder dig på kvällen, som den pokermiljonär du är. Vi stod vid bardisken och du sa, 8 cl till grabben här! Du är han, som jag hade min första fylla med. Vi satt på hustak, när Securitas stod nedanför. Vi sa, bara dom inte släpper ut hundarna, så är det allright. Sen delade vi en flaska VODKA, rent, det var min första fylla, men jag sa, att jag hade druckit en flaska förut. Vi stod vid bardisken och du pratade om New York, och Sydney. Du sa att världen är stor, men lite mindre än vi trodde den var, förut. Du är alla sena nätter, solbrända ryggar, och cykla utan att hålla sig i. För mycket alkohol. Luktsnus, och 6 timmar en kväll när du hade läst om Einstein och vi pratade om ljusets hastighet, du sa: Om man åker till månen, snabbare än ljuset, snabbare än ljusets dubbla hastighet, och åker tillbaka direkt, i samma fart, så åker man tillbaka i tiden, och så fortsatte det, när alla snygga brudar satt bredvid, somnade, och sov. Vi reste oss från bardisken, du sa, hey, mannen, det här är en bra låt, och svingade igenom hela stället, som om du ägde hela stan. Jag kunde inte låta bli att tänka, att det kanske är så. När man har, par i ESS, ska man alltid gå All-in. Jag sa aldrig att jag förlorade, alla mina fickpengar, på en stege i låg valör. Det är sånt som händer, sa du en gång, hemma från Las Vegas, när killen mitt emot floppade upp triss i kung.

***

Jag tänkte inte skriva idag. Jag tänkte inte, men drack te, och tänkte: jag borde nog skriva någonting. Ibland, stor tillfredsställelse, idag till exempel kunde jag sitta med mamma och äta mat och lyssna på Cyprus avenue, och tänka att natten skulle bli ljummen, och att morgonen efter skulle bli bra. Jag lever för såna ögonblick, ändå rusar jag för fort därifrån. Kanske är jag för rädd för att vakna ensam, i morgondagens dagg.