557. Rymden

I dag, en andlig upplevelse: satt med en kopp kaffe, nyduschat hår och lyssnade på Spiritualizeds Ladies and gentlemen we are floating in space. Elvis-raderna, varför är musik om rymden ibland det enda som berör? För att rymden är så stort, det är som att stå vid sovrumsfönstret och se en oändlig aveny breda ut sig. Det är som att se stjärnorna och drömma om att en gång åka dit, bara för att säga hur fina dom är, dom tindrande stjärnorna, att jag ser dom, jag ska viska till den tindrande stjärnan lite över Karlavagnen, att jag ser den, att ibland, har du till och med varit det enda jag har sett. Det verkar aldrig som att stjärnorna förstår hur fina dom är. Och ibland tänker jag, då tänker jag, att om jag bara sjunger med i låtarna om rymden, lite högre, kanske dom hör mig, och tindrar en gång till, blinkar, ett blink, bara för mig. Flaming Lips - They punctured my yolk. Låtarna om rymden handlar bara om hur liten man är och maktlös, för bara genom att se något stort, kan man inse hur liten man är. Vad styr våra liv om inte, det vi inte kan råda över? Det vi själv kan styra, dödar vi! Ett stjärntecken, i mitt arkiv, en almanacka, med horoskop, ett horoskop med en stjärnbild, jag vågar inte tro att den bilden, är jag. David Bowie - Space Oddity. Ground control to Major Tom. Ground control to Major Tom. Till allt vänds om, till jag vänder mig om, och någon säger, Major YOU to ground control. Om det är över då, när den tindrande stjärnan fallit ner, och tagit med sig Karlavagnen på vägen, jag tänkte alltid, vad händer om stjärnorna i Karlavagnen faller ner, vem ska leda mig rätt, vad händer när Polstjärnan tynar bort, men tindrande stjärnan får inte falla ner, den kan lika gärna falla över mig, bränna upp mitt hem, och göra aska av mina papper, göra orden till sten, ibland, behöver man tindrande stjärnor, för att tindra själv. I alla fall jag.