558. En shot till

We are the stylish kids in the riot.

Men det betyder inte,
att vi måste hata dom som aldrig slår.
Dom kanske inte vågar, dom kanske inte vill.
Jag sprang ifrån dom, av rädsla,
för att aldrig hitta rätt.
Inte i hungern efter blod.
Kanske i hungern efter blod,
sprang jag ifrån alla dom som hatade mig,
i samma fart, med samma steg,
som jag sprang förbi,
den enda i världen, som någonsin älskat mig,
för hur jag stod i baren, ensam och full,
och sa, EN SHOT TILL.
Jag drack för att jag trodde,
du tyckte jag var COOL,
när jag svepte allt, utan en min.
Fel, fel, fel.
Du ville bara se mig stå i baren,
ensam, men vid liv.
ENSAM, MEN VID LIV.

Jag drack upp spriten,
i din farsas gaderob,
bara för att kunna ha flaskan,
som en fackla i natten,
som ett vapen,
mot dom som aldrig slår,
ni kan håna mig, jag springer,
ni står still!
Som en symbol, och ett bevis;
titta här är jag, och;
JAG SPRINGER.

Men jag sprang för att jag var jagad,
jag sprang för någonting,
att hålla fast vid.
Jag sprang för att vara jagad,
det passar mycket bättre,
på en sån som mig,
än att fly utan motiv.
Jag sökte anledningar, till att springa,
och krossade flaskan mot min spegelbild.
Som jag krossade flaskan i bakhuvudet,
på vakten, på Magasinsgatan,
när han drog undan mig från barstolen,
och skrek,
DU KAN INTE BESTÄLLA EN SHOT TILL,
DU ÄR FÖR FULL, DU ÄR FÖR FULL,
mitt framför ögonen på dig.

Sen gick vi till nästa bar,
du sa, det räcker nu.

Men jag gick bara rakt fram,
till bardisken,
och skrek:
Ge mig EN SHOT, TILL.
Jag vill veta om jag verkligen lever.
Jag vill veta att jag finns.