595. WE LOVE YOU

Mitt liv, var en äng,
Vinet flödade,
Misären var bara ett namn,
I almanackan,
Överstruket,
Med tusch.
Varje horisont sa mer om mig,
Än mig egen,
Spegelbild.

Jag stal mig själv,
För rättvisan,
Att vara låg.
Att vara kåt.
Jag tog friheten,
Att vara, mot mig själv,
En berättigad existens.
Vem har gjort lagar,
För att leva,
Till ett hån,
Mot livet, i sig.
Vem har gjort regler,
Mot mänsklighetens,
Svaga barriär;
OM DU SKRATTAR
SÅ STRAFFAR VI DIG.
Dom brottade ner mig i gyttjan,
Jag skrattade åt dom.
För friheten,
Till orättvisa,
I ensamhet,
Tystnaden,
En spegelbild med blod.
Ett blodigt bandage,
Lindade dom,
Över fingrarna,
En bindel,
Över ögonen;
Dom stal friheten från mig.
När jag bara ville
Bevisa för mig själv,
Och spegeln;
ATT DEN FANNS.
ATT DEN VERKLIGEN,
EXISTERADE.
Men om den existerar,
Så finns jag, långt härifrån,
På en annan planet,
Sitter jag och metar med mig själv,
Med vissna rosor,
Istället för pinande maskar,
Med jordiga rötter,
Istället för en krok.
Jag sitter och metar,
Efter dom som tycker om mig,
Som den jag är.
Som tycker om smärtan,
För den behöver dom.
Jag lider,
För att kunna sitta still.
Ni springer,
För att ni tror ni vet.
Jag tänker,
Alltså existerar jag.
Ha, ha, ha.
Ni springer,
Alltså existerar ni,
Är det så ni resonerar,
När tankarna inte räcker till?
Stackars er.
Stackars er.
I rymden finns bara tystnaden.
Ni kommer väl erövra den,
Med oljud,
Några steg,
Mot förutsatta mål,
Bestämda planer,
Skissade kartor.
I sovrummet finns bara jag,
En spegel, och tystnaden.
Ett näste för ensamheten.
Ett sätt att vara på.
Maskarna tycker om mig,
I alla fall.
Maskarna tycker inte om er!
Jag tycker om maskarna.
Jag tycker om maskarna.

Jag har väntat på böldpesten,
Till och med,
Välkomnat den!
För att riva bölderna,
Ur mitt ansikte,
Riva dom!
I tidsfördriv.
Jag har till och med,
Hälsat honom HALLÅ,
Till och med,
Erbjudit honom min hjälp,
Om du tar hand om,
Elspaken,
Så kan jag gräva gravarna,
Till dina lik.
Jag har inget bättre för mig,
Verkar det som.

Nyckeln är välgörenhet,
Säger ni,
Startar galor för artister,
Som populister med politisk agenda,
Istället för reklamkontrakt,
Sjunger,
AIDS ÄR KASS,
Dom vill bara sälja,
Skivor, skivor.
Vi laddar ner musiken,
Och dom hatar oss,
Jag skänker 160:- till
Röda korset,
För varje skiva jag laddar ner.
Artisterna hatar mig.
Bert Karlsson vill döda mig.
Programledarna på galorna,
Håller upp mitt namn,
Adress, och telefonnummer,
I direktsändning, ett plakat,
Säger:
”Lillebror bli aldrig som HAN!”
Krig och fredsavtal.
Långa reportage, på flyktingläger.
Det är erat fel.
Det är erat problem.
Krig startas, som en fyllegrej.
Krig startas, för tidningar att ha,
Någonting att skriva om,
NU ÄR DET KRIG,
Låter mer som en raggningsreplik,
En rad i en kontaktannons.
Krig och fredsavtal.
Krig och fredsavtal.
Bomberna borde nästan förses,
Med kärleksbudskap,
Det är ju det ni vill;
Som varningstexter,
På cigarettpaket,
Kom, vi klottrar,
”Web LOVE YOU”,
”det är inte erat fel”,
på atombomber.
Översatt till arabiska,
Främmande språk,
En arm, ett ben,
Så kan ni säga,
DETSAMMA,
På flytande engelska,
När kameran slås på,
Och vi tror ni menar det.
En arm, ett ben.
Ett dödfött barn.
En gravid mamma,
Med leukumi.
Bland splitter, och skärvor,
Kommer ni hitta fredsbudskap,
Det står:
WE LOVE YOU,
På erat språk.
Förstår ni inte att vi älskar er?
Vi spränger era hus i välmening.
Krig och fredsavtal.
Sen köper vi kvällstidningar,
Med söndagsbilagor,
Bifogade, det står,
Om Pamela Anderssons,
Förstorade bröst,
Ulrika Jonssons,
Bullemi.
Men titta,
Hon har en lapp över ena,
Bröstvårtan,
En lapp över klitoris,
Som Eva i edens lustgård,
Det står:
WE LOVE YOU,
Förstår ni inte,
Att vi älskar er?
Byt blad, vänd om.
På nästa sida,
Ska alla pojkar i Nynäshamn,
Samla in pengar till,
Natalia.
Så att hon kan klä av sig,
Vika ut sig,
På nästa mittuppslag.
Dom har klottrat,
På sedlarna,
Och Natalia har budskapet,
Klottrat, längs en bikinirand:
”WE LOVE YOU, WE LOVE YOU!”
som om ni inte,
redan visste det!