585. "En dag"

En dikt av Lo and behold:

"en dag
ska alla dina drömmar inte gå i uppfyllelse

en dag
ska du inte ha skrattat
allt skratt du föddes att skratta

en dag
ska du veta
för sista gången
att din längtan stod stjärnor till

kommer du vända dig mot mörkret då?

kommer du sträcka din hand mot intet
och se den till intet förbliva?

eller kommer du acceptera världen,
som du fick den

och le åt
att ingen människa någonsin
har sig själv att tacka
för någonting"

>> Okay, kanske för att jag är så jävla inne i den apparaten, men flåset från Like a rolling stone finns där, salivet finns där, hjärtat bultar, och med hes, vresig röst, vill jag skrika, fuck you: HOW DOES IT FEEL? Vi är ingenting, vi är födda som spelpjäser på spelbrickor, och någon kastar tärningen, det är bara tur. Vi läser Sartre på rökiga kaféer och kanske inser vi det. Sen går vi därifrån med insikten, men hur mycket bättre mår vi egentligen av att veta sånt? Vi kan le åt andra, men vi har inte ännu lärt oss att le i vår egen spegelbild!