599. Arthur Rimbaud

Rimbaud hade det inom sig. Rimbaud levde poesin. Rimbaud var poesin. I blodet flöt ord.

***

Jag är tystnadens mästare,
Håll tyst.
Jag kan se solens, strålar,
Tvättas, av en gammal man,
Med brokiga fingrar, för hand.
Vad ser ni?
Det är nästan en ära,
Att få stå där i skuggan,
Och beskåda, hur en gammal
Mans livsverk,
Kan skapa liv,
Åt skuggans barn.
Blicken späns, och ögonen mörknar,
Jag har knutit band,
Från dörr till dörr,
Kedjor av guld,
från stjärna till stjärna,
Snören från fönster till fönster,
Ett rep runt månens midja.
Och jag dansar i dess sken.
Jag kastar mig själv i sängen,
Vänder ansiktet mot mörkret,
Tills jag ser,
JAG SER ER,
JAG SER ER,
Mina bittra fiender.
Som tystnaden mästare måste jag,
Smyga,
Granska, reflektera,
En enda ton kan fälla mig.
Ett krossat glas,
Och jag går av.

” The water is gray and blue,
wide as an arm of the sea.
A white ray falling from high in the sky
destroys this comedy.”

Var det bara det här?
Som tanden värker,
Tungan domnar,
Läpparna bedövas,
Och drömmen blir kall.

Pesten av mitt svarta hjärta,
Jag ville bara måla en,
Tindrande stjärna i ditt
Protokoll.
Som fina nätter, är morgonens farväl,
Blir långa avsked,
Skuggor i min bok.
Pesten, en böldpest,
Så att jag ska se,
Vem kysste alla tjejerna,
På Sunset Boulevard?
Vem kysste alla tjejerna,
Bakom ryggen på Marie?

Ljudet på natten,
Är fåglarnas sömn,
Regnets smatter,
Mot ihålig betong.
Tegelplattor skavs,
Stuprännor sprutar,
Som en brunstig fontän,
I rännstenen,
Forsar vattnet fram.
Vattenfall från fönsterräcken,
Svalkande duschar,
I en fransk balkong.
Men fåglarna sover,
Man kan höra dom snarka,
På håll.

En efter en plockade,
Jag hennes ådror isär.
Som tankar, strödde,
Jag palmblad i
öppna sår,
En bit av siden,
Över styva bröst,
Som en tiggare,
förtvivlad,
Flydde hon sin väg.
Mot vassa trottoarkanter,
Genom stan.

Vattnet är dött, vattnet är dött.
Men det är inte ditt fel.
Jag ville bara,
Torka regndropparna,
Från din kind,
Din panna, jag strök,
Handen så mjukt,
Din hals,
Jag kände ekot,
Av ditt hjärtats slag,
Dina bröst, så rena,
Jag förstod inte,
Hur ung du var.

Stanken av rått kött,
Mot vågornas brus.
Din söta parfym,
I en ljum, sommarvind.
Barfota ska vi klättra,
Gröna kullar,
Hand i hand,
Stegen upp till loft,
Du går först,
Jag kommer sen.
Höga tak, över byggnader,
Det sitter en klocka
På väggen,
Som aldrig slår.

Mina böcker är trasiga,
Konvoluten av,
Med ögon som skelar,
Men själen är hel.

Fanfarer för hjältar,
Applåder från folk,
På scenen leds,
En blind man ut,
Till att läsa högt,
Plakaten
Som publiken,
Håller upp.
Ingen vet om
Att han är blind,
Men några
Undrar nog.
Räcks mikrofonen,
Över till hans,
Vibrerande famn,
Av en man i kostym,
Vars frisyr,
Alla skrattar åt.
Utan den blinda mannen,
Som står där, nu
Och ser dum ut!

I en liten gränd,
Går mössen på rad,
Skuggans barn,
Har gjort det igen,
Sirener på håll,
Som närmar sig,
Andetag, gömda,
Om vi spelar döda,
Kan ingen döda oss,
Bakom ett sopnedkast,
Bland råttorna
I ficklampors sken
Får fasaderna färg,
Och lössen något
Att fästa blickarna
Vid.
Stanken av urin,
Får konstapeln
att vända om.
Batongen blänkte,
Som blixtar
Över
Öppet av.

Som svarta får,
Går dom hem igen,
Min frisyr
Är oklippt,
Jag har
trasiga jeans.
Mina naglar,
Bär smuts,
Skäggstrån,
Överallt.
Buskiga ögonbryn.
Vita tårar kokar,
På kindernas,
Ärr,
Till kratrar,
Och nya
Smilgropar.
För ärligheten,
Kan inte dölja,
Att jag skrattar,
Åt mig själv.

På TV förlorar Tyskland
En fotbollslandskamp,
Nu står det 0-3,
Efter världskrigen.

Maktens män,
I frack och gele,
Räcker långfingret
Åt döden,
Och sträcker fram
ett
Fällande ben.
På låtsas, på låtsas,
Sen skickar dom upp
Hundar i rymden,
Moduler, moduler,
Sateliter kom ner!

En man i neon,
Predikar för eleverna,
Att Jesus var bög,
Och rökte heroin.
Några går på det,
Andra håller på.

Dom sprayar på tåget,
Att Gud är död,
Jag skriver med tusch,
Nu är också Nietzsche det.
Så vad spelar det
För roll?

Fruktansvärda söndagar,
Skolgårdens sommarlov,
Då växer blommorna ifred,
Asfalten sopas,
Av en gammal man,
Från grus, och grus,
Lever jag på.

Hjältarnas upptäckter,
Gårdagens hyckleri,
Där fina män,
Hälsar varandra välkomna,
Står betjänterna,
På rad.
I stora salar,
Vid långa bord,
Frågar ungarna,
I keps,
På utsidan,
Vad dom ska bli.
Skrattar, skrattar,
Ni kan döma oss.
Romantiker, romantiker,
Utan puls.
Fördömda jävlar,
Av fördomar.
Hånskratt avlöser,
Hällregnet.
Mamma, säg
Att fina män,
Inte finns.
På låtsas, men inte här.
En annan värld,
På bästa
Sändningstid.

Reklamprodukter,
Reklampelare,
Och TV-reklam,
Slogans, som säger,
Hur vi kan bli,
Precis som dom.
Lika lyckliga,
För 45 kronor,
Och frakt.
Lika stolta,
Lite starkare,
Om vi beställer,
Inom 10 dar.

***


Maldorors sånger handlar om tystnaden.
Rimbaud, när jag läste Rimbaud för första gången. Farsan, drack te.
Skansen krona. I bakgrunden

***

Det står på en bokrygg,
Den finaste jag vet;
Låt Proust förändra ditt liv.
Vi har hämnden,
Ni har föraktet,
Vi springer,
Ni planerar,
Bort, bort,
Ni sitter där än.
Det finns en tid i mitt liv,
Innan Rimbaud, och
Efter Rimbaud.
En tid då jag inte förstod, mot
En tid då jag förstod att inte förstå.
En tid då oförståndet var en främling,
På besök, och en tid
Då oförståndet en min närmaste vän.
En del av mig,
Ett sätt att vara.

***

Dagens inköp:

TS ELIOT – Samlade dikter
Solsjenitzyn – En dag i Ivan…
James Joyce – Porträtt av konstnären som ung

Morgondagens köp:

Rimbaud – Samlade verk
Dylan Thomas – Intill mjölkhagen
Celine? Celine? Celine!

***

TS ELIOT och GROUCHO MARX brevväxlade.

***

I run therefore I exist.
I don't think very much, therefore I run, to assure myself I still exist.

***

Spiritualized – Ladies and gentlemen …
Saturday looks good to me – I would find it so beautiful
Tullycraft – They’re not trying on the dancefloor
Galaxie 500 – Tell me
The Clientele - Policeman getting lost
Beat happening – Caroline and I

Tindersticks – Tiny tears
Lambchop - The man who loved beer

Khonnor – Phone calls

***

Jag har ett mynt i min ficka.
En kniv i min hand.
Skorna är sönder.
Men tiden står still.

***

Sprider blaja på filmtipset.se:

I huvudet på John Malovich: ” jag vet en annan film som heter I huvudet på Timothy McVeigh, där dör alla i den sista scenen. solklar 5, bara för det. ”

Hets: "visste ni att hon som spelar flickvännen, efter inspelningarna blev våldtagen av han som spelar magistern?!?! kul men tragiskt. det höjer ändå filmen två snäpp! - henning mankell"

night on earth: "jag gillar inte den rasistiska undertonen.. alla människor är lika värda jööööö... peace, love and masturbating! höhö // tarantino"

another day in paradise: "banbrytande! barnbrytande? höhö inget liknande har gjorts ever before! det är det som är så stort och det är det man inte tänker på. "

***

Dagens låt:

Tindersticks – Tiny tears

***

Med ett öra rött,
Målar jag världen svart och vit.
Den gråa nyansen,
Är allt jag ser.
Från alla håll säger folk,
Hur fel jag har.

***

Jag har slipat knivar,
För självförsvar,
Putsat spegeln,
För välbehag.
Sprungit, sprungit,
I tidsfördriv.
Rädslan för att stå still,
Drev mig hit.
Det var ingenstans,
Jag ville gå.
Det var inte mitt fel.
Föraktfullt kastade jag blickar,
Mot dom som stod kvar.
Kastanjerna dolde sikten,
Höga träd med äpplen,
På varje gren.
Om jag hade plockat en,
Kanske ormen hade sagt,
Du har fel, du har fel.
Olyckan blev gud,
För han var den enda där,
Som förstod.
Nietzsche skrev att jag var död.
Med ett öra rött,
Jag förstod honom.
Jag förstod varje ord.
Jag förstod mig själv.
Som pilar på en darttavla,
Siktade jag mina egna,
Fingrar, offrade, hela naglar,
För att träffa er.
Helst i ögonen.
Helst i ögonen.
Nagellacken, drack jag upp.
Som ren sprit,
För 14-åriga barn,
Jag blev full,
Jag blev full, nog
Att gå på myten om mig själv.
Jag visste hur full jag var,
Men kunde inte uttala mitt namn.
Any more.
Any longer.
Any where.
Ta mig dit du vill,
Jag ska följa varje steg
Du tar.
Jag ska följa dig,
Som jag höll min mammas
Hand på övergångsställen,
Hoppade från vita sträck,
Till vita sträck,
För rädslan av att aldrig
Komma därifrån.
Jag ska hålla din hand,
Om du bara håller min.
Jag är trött,
Livet är långt,
Och kampen för att hålla sig levande,
Ständigt i rörelse,
Är tyngre än man tror.
Som en trött man i vågorna,
Ser jag lamporna söka efter andra,
Män i vågorna,
Lamporna släcks ner,
Kvar finns bara jag,
Ingen förstår vilka tyngder jag bär,
Som bly i fickorna,
Blir jag tillsagd att fortsätta,
Veva armarna,
För att hålla huvudet,
Över ytan, några dagar till.
Jag andas, jag andas.
Hur trött jag är.
Ingen förstår vilken kamp det är,
Bara att gå upp på morgonen.
När natten har varit ett enda långt,
Krig mot drömmarna,
Måste jag vakna upp,
I kaos och panik,
Över att klockan ringde,
Några timmar för sent.
Och fortsätta kriget,
Med verkligheten,
Min spegelbild,
Och folket på gatorna.

***

All tid,
All den här tiden,
Vad kommer den ifrån?
Sekunder, minuter, timmar,
Bara kommer från ingenstans,
Kliver in utan att knacka på.
Ber om plats och utrymme,
En säng att sova i,
Utan att säga hallå.
Tid, tid, tid,
Vad är det för fel på mig?

***

GOSH

allt är bara ord.
gosh.
allt är bara ord.
allt är bara ord.
och det krigar folk för.
allt är bara ord.
och någon gång dör vi.
allt är bara ord.
ord som lever.
ord som dör.
ord som brinner.
ord som alla andra ord,
lämnar utanför.
ord, ord, ord,
och inuti där,
LEVER VI.

Försöker sortera,
Ord, ord, ord.
Som barn på dagis,
Pärlar pärlhalsband.
Träd en mening runt
Min handled.
En punkt vid min häl.
Några kommatecken,
Framförna tårna.
Säg hur fin jag är.
Ord, ord, ord.
Allt är bara ord.

ALLT ÄR BARA ORD,
Fräser demonen,
Som gav mig så
Söta valpar,
Att hålla om.
ALLT ÄR BARA ORD,
Fnyser främlingen,
Som gav mig någonting,
Att skriva om.

Jag tittar, jag tittar.
Men ögat förblir,
Rött.
Jag tittar, mig själv,
I spegeln,
Och fnyser, som
Demonen och
Främlingen
ATT ALLT,
ALLT, ALLT,
ÄR BARA ORD.

***

Med stående ovationer från läktarplats.
Lämnar jag arenan med dödsförakt.

***

Om jag bara hade en länk till någon historisk händelse,
i det här landet.
En erövring.
En död.
En kung i vida trikåer.
Någonting.
Istället, ingenting.

Mitt folk,
Arma folk av Sverige,
Forna tiders glans,
Prakt och blod,
Har aldrig höjt sig högre nog,
Än till att ikläda sig
Vargkläderna,
För monstret de aldrig dödade.
Plundring och förnedring.
Allt snack om revolution.
För mig är ni ingenting.
Flaggan bara en tygbit,
Som ibland fladdrar,
För kylans vind.
Ibland hissas upp till
Fager dans,
Ibland på halv stång,
Och masspsykos.
Kommer ni ihåg branden på Hisingen,
När alla grät,
Och kände någon som kände någon,
Som kände en släkting,
Som dog.
Förlusten mot Vitryssland,
Två-tusen-två.
Vi slog våra nävar i bordet,
Och svor,
Sa,
Sverige känns mindre nu,
Men fortfarande stort nog.

Jag sjunger nationalsången,
För att passa in,
Det är ju fotbollslandskamp,
Men när alla röster,
Spricker, ut, i,
Falsett, är jag liten nog.
Vem sjunger jag för,
Vem sjunger alla för,
Som om någon dog.
Den enda som betar i min hage,
Är en brunstig ko.
Jag kan vissla istället,
Vi kan vissla ihop.