601. Jag har aska i mitt hår

Popmusiken är de ensammas rörelse, det är en rörelse, hur kan folk säga att det inte är en rörelse, bara för att vi inte håller varandra i hand. Rörelsen består av just det, rätten att vara ensam, är mer påtaglig än förut, mer hotad, än förut, vi strävar inte mot något gemensamt mål, annat än att vinna över våra liv, på rätt sida, igen.

En röst som gråter, tårarna sjunger; tårar och saliv har samma konsistens. Men bara saliv kan spottas fram. Tårar rinner i tystnaden.

Vreden och ångern, bär jag med mig i min famn. Som vrakdelars bråte, bärs upp på land.

Vi skrattar alla för vi har inget bättre för oss.

Svartsjuka och kärlek går hand i hand; det är samma hand. Och i den andra handen, finns förälskelsen. Håller hon mig, tillräckligt hårt. Älskar hon mig? Älskar hon mig? Ska jag hålla hårdare eller ska jag låta henne gå? Kärleken är bara en plats på jorden, vi trodde det var finare, vi har matats, överösts med vykort om hur fint det var, men när vi kommer dit, finns inget kvar, det var en lögn, det var en lögn.

Fullständig, total, men likgiltig. Ser jag världen springa ett varv kring mina ben. Försöker inte röra mig. Spelar död, så den inte dödar mig.

Människor gömmer sig i sina egna skuggor. Skepnader försvinner på håll, in i dunklet, där alla kan spela ut sina roller, som påhittade liv, har någon skrivit en pjäs åt dom, där alla kan vara fria, är alla fångade av att bevara friheten, där alla kan bära vapen blir bara vapen stora nog att bära på. Sen dör alla av en jävla smäll. Ingen strid, ingen strid, men något gick för långt. Där alla kan gråta som dom vill, väntar alla på den som gråter först. Där alla kan sjunga det dom vill, sjunger alla samma sång. Clownen föses ut, vi behöver någon att skratta åt. Offra ditt barn, så kan vi skratta åt det.

Jag är bitter som en gammal man, men jag är inte gammal för det.

Mina ord är mina bästa kompisar, men det betyder inte att jag inte svär.

Kärlek på håll är det enda vi har, vi behöver någonting att titta på.

I drömmarna är alla fria, men jag drömmer alltid om fångenskap.

Fantiserar, över en död mans kropp, faller huden av, ruttnar och förkolnar, begrav mig när jag, fortfarande, har konfetti i mitt hår.

Alla sanningar är påhittade. Alla myter blir sanna när folk tror på dom. Men när mytomanerna tror på sina egna ord, blir dom lögnare.

När människor går åt samma håll, vet dom inte åt vilket håll dom går.

Det är aska i mitt hår, det är aska i mitt hår, jag har brunnit länge nog.

Framtiden håller oss alla fångna, till strävan att erövra den, av vilken anledning? Av vilken anledning? För att säkra friheten, tryggheten. Vilken frihet? Vilken trygghet?

Drömmar att dö för, är drömmar om liv.

Hungern ser ut som människan, som hungern försöker döda. På så sätt blir även svälten mänsklig. Svälten är det mänskligaste som finns. Som döden är det mest levande. Människan i sin tur, ser ut som trädet, som människan försöker döda. På så sätt blir även växterna mänskliga. Vi lever i en mänsklig värld, där alla dödar varandra. Träden har armar, men inga ben. Därför dödar vi den. Som svälten har ben men inga armar, därför dödar den oss.

JAG TAPPADE BORT EN TANKE; EN MENING I MITT HUVUD; DEN BÄSTA MENINGEN JAG HAFT I MITT HUVUD PÅ FLERA VECKOR; JAG VISSTE DET; MEN JAG VÄNTADE; LÄT HJÄRNAN FYLLAS PÅ; TANKAS; TITTADE PÅ TV:N OCH NÄR JAG TOG UPP PENNAN: LADE FRAM BLOCKET OCH SKULLE SKRIVA NER MENINGEN; SÅ VAR DEN BORTA: ALLT DETTA KOMMER HINDRA MIG FRÅN ATT SKRIVA, hur länge som helst. JAG ÄR HALV MAN; EN BRUSTEN MAN; EN MOR UTAN SIN DOTTER; EN DOTTER UTAN SIN MOBILTELEFON: VAD SKA HÄNDA NU? JAG ÄR ENSAM; JAG ÄR ENSAM; JAG HAR ALDRIG VARIT SÅ ENSAM FÖRUT.

Pulsen är uppe. Jag ska hitta den jävla tanken igen.

Om det så tar dar, timmar, år, ett liv. Till dess inga telefonsamtal, inget läsande, ingenting, ingenting som kan leda mig in på fel spår, längre bort från tanken än där jag står nu, alltså allting som finns, rör sig, jag ska sitta och stirra in i en vägg, en vit vägg, det är jag värd, jävla mig, till dess; ingenting.

Fan, fan, fan, ingenting. Jag går och lägger mig nu.