Världens 50 bästa låtar och ett soundtrack till mitt liv (plats 40 - 36); Blek och undernärd

"I have a friend, he is made mostly of pain.
He wakes up, drives to work,
and then straight back home again."

Ah, det ar efter det har som skiten borjar, som elden tar fart och dom 30 basta javla latarna i varlden ska utses. Det ar efter det har. Det har ar karlek, det har ar bara karlek, sen kommer magi, sen kommer liv och dod och spegelbild och feber, sen kommer oro och angest, forsenade sondagar och bortsupna vardagar, sovmorgonar och tentor, grat, tarar, saliv, och blod, blod, blod, karlek och hat, forakt och stolthet, en liten del av lite och allt pa samma gang i en gryta och samlat pa for manga blandband skickade till for manga manniskor utan svar, flickvanners ryggar, och allt det dar, sa att jag en gang, for lange sen, vande mig om for att se om nagon stod kvar, och vad som visade sig vara tomt och ode, blev till slut det dar, det dar, det dar, men forst det har: och det borjar nu, fan, det borjar nu, det har ar allt, det finns ingenting kvar som inte handlar om det har sa maste jag skriva om det jag ger ivag, for att halla det kvar, sa skriv, skriv, skriv >>> det borjar nu, glomt allt annat, allt jag skrivit, allt jag inte skrev, alla latar jag droppat, alla latar jag droppat fel >>> dissa den forsta, skippa den, fan, den borde inte vara har, javla Hanson, men jag kunde inte lata bli >>> skit i den, jag byter ut den nar dagen ar slut, haha >>>

50. Iggy Pop - Lust for life
49. Wilco & Billy Bragg - Birds & ships
48. The Clash - Jimmy Jazz
47. The Moldy Peaches - Who's got the crack
46. Frank Sinatra - The train
45. Jackson 5 - I want you back
44. James Brown - Please please me
43. Pixies - Here comes your man
42. The Flaming Lips - In the morning of the magician
41. Leonard Cohen - Famous blue raincoat
40. The Beach Boys - I'm waiting for the day
39. Kevin Rowland - Concrete and Clay
38. Love - Alone again or
37. Daniel Johnston - True love will find you in the end
36. Dean Martin - Memories are made of this

35. Hanson - Mmmbop

Och nu kommer en lat som kommer fa Poeter.se-Herman att ga av, av ren javla vrede och ursinne och hat, och forakt, om han laser det, som att saga att Lars Winnerback ar battre an Bob Dylan, som att saga att Jesus onanerar och lyssnade pa The Smiths, som om, som om, for Jackson 5 gjorde I want you back och nar man satter tre langhariga broder fran en javla bondgard i USA, ens i samma rum som dom, sa maste det vara nagot javla fel och det ar kanske ett javla fel, men i mitten av all javla pojkbandshysteri fanns det ett band som hanades och skrattades och alskades och var broder och darfor, blev dom ett nytt Jackson 5 och jag vet inte om det bara ar jag men, vilken javla lat, kanske 1997 ars basta lat, den som fangade tiden, den som fick Nick Carters lillebrorsa att svalja tuggumin, den som fick Boyzone att verka tontiga, Back street boys och Take That att vara ute och Jackson 5 att vara har, igen, sa javla har, det var typ 7 ar senare som jag plockade upp en greatest hits fran 1997 med Coolio See u when u get there, Boyzones Words, Aquas Roses are red, och dom latarna stannade dar, alla dom var sa javla 97 och skoldisco-DJ's med kepsarna bakochfram och vi alskar inte er men vi dansar anda, och Mmmmbop, men Mmmmbop ar en sa javla utrensning av kanslor, ah, jag vet inte, allt blir bara fel.


34. The Beatles - A day in the life

For det finns ogonblick pa den blaa och roda samlingsskivan som gor att ingen borde tveka att Beatles var varldens basta band, som nar musiken tonar ner och dom sjunger om brandmannen som springer ut fran regnet och avslutar allt med ett VERY STRANGE, som nar nagon sjunger Don't let me down for 11111:e gangen och samma nagon lyckas overtraffa det den 11112:e gangen och I'm in love for the first time, don't you know it is for real, och that shit, mycket av det bar jag med mig, och som, som, som, sa finns det en annan SOM, som fick David Bowie att byta nappflaskan mot mikrofon och babispyjamasen mot rymddrakt och det ar det som, som, som, SOM, nar nagon sjunger I read the news today, OH BOY, och det ar kanske topp-5 finaste ogonblick i pophistorien och nagot sa mycket storre an nar Neil Armstrong landade pa manen och den dar Collins satt kvar och jag har alltid undrat vad Neil och Baldwin sa till Collins nar dom kom tillbaka till modulen och kanske var det OH BOY, och det ar som Feber-Mats en gang skrev, Bowies basta ogonblick, kanske inte skrev, men sakert menade, nar Bowie sjunger OH BOY och koren korar i slutet av Young americans och jag satt och kollade pa Von Triers Dogville nar filmen tog slut och bilderna visades och Bowies Young americans rullade och fick san javla sjuklig abstinens nar Bowie sjong OH BOY att jag sprang ett regnigt Wilmslow road ner till hjartat av Rusholme, knarkarna, ranarna, hotades med kniv och skrek OH BOY, sprang vidare, laste upp laset, stangde av larmet, och satte mig ner pa huk, som indierna nar dom skiter, for att lyssna pa A day in the life en gang till och en gang till och en gang till och jag har alltid alskat The ballad of John and Yoko mer och Strawberry fields mer innerligt, men, ah, Oh boy-raderna ar sana dar rader, av musik, musik, musik, som far tiden att sta still och varlden att sluta snurra - kom ihag vart ni laste det forst.


33. Khonnor - Phone calls from you

Den har tog mer eller mindre platsen fran en Primal Scream-lat sa hej da, hej da, men det blir en topp-100 efterat, sa lugn, lugn, stay cool; det har ar en sang fran tvatusenfour >>> Khonnor 17 ar gick fran en kille med acne och flackande blick fran en spokstad i United States of America via den svenska etern och This is our music-serien pa SVT in till varje indie-svennes ansikte och alla alskade honom som en son eller lillebror eller storebror och har ni inte sett det avsnittet sa titta, da, dar, sitter Khonnor och spelar in musik pa sin computer i sitt sovrum som nar Bruce da Boss spelade in Nebraska i en garderob och kanslan blir ungefar samma som nar Bruce da Boss viskar, vaser fram, Mansion on the hill, och hela Khonnors album ar ett enda langt viskande for att inte vacka foraldrarna pa andra vaningen som inte ens vet att han spelar in musik och ar kand och avgudad och pa en konsert i GBG, Sticky, kastade Khonnor ut en banan till publiken sa att den traffade min polare och min polare tog upp bananen och kastade tillbaka den pa Khonnor och jag ville ga genom jorden for det kandes som att Khonnor skulle bryta ihop och saga till bandet som Dylan i Free trade hall, Manchester, 66, fast tvartom, att play fucking loud, och det ar det som alla alskar i allt, det manskliga, det osakra, vaga, vingliga, porosa, som om man bara hostar sa forsvinner hela kanslan och Khonnors skiva ar verkligen helt javla genialskt javla bra >>> och det var sjalva sinnebilden for vad en indieperson ska gora och hur manga barn har inte stangt in sig i kallare for att gora likadant - men istallet ingenting - och i This is our music-avsnittet sitter han pa en grav och snackar om att roka hasch och i bakgrunden kommer den har laten pa och tar over allt och far alla rorelser att spela nagon roll och ar det inte det, just det, som ar musik och ingenting annat, och pa en sparvagn till Saltholmen har nagon skrivit Khonnor for president och varlden ar liten men anda ratt sa stor, fran track 1 till sista track och nagra tomma sparvagnsvagnar med tomma sparvagnsstopp, lite regn och lite rymd, sa har nagon annat strykit over Khonnor och ersatt med Pedde, som om det betydde nagonting, det betyder nagonting, det betyder ingenting, pa repeat. I'll call back tomorrow when I find some worth I can borrow. I'll call back tomorrow when I find some worth I can borrow. I'll call back tomorrow when I find some worth I can borrow. I'll call back tomorrow when I find some worth I can borrow. I'll call back tomorrow when I find some worth I can borrow.


32. Nick Cave - He wants you

Sa blev vit soul en slags mummelkor av band med sangare som sjong om att do och sjung som att dom redan var doda, halvt nerstoppade i graven, eller hangande upp och ner, medelalders man som sjung som om dom grat, men som i alla fall sjong och genom sina sanger fick andra att verka starka, och lite starkare, men fastkorda, klistrade, och nedbankade i samma dunkel av melankoli som pryder omslaget till Mercury Revs Deserter's songs och det var Stuart Apple i Tindersticks, lite Red house painters, och ratt sa mycket Nick Cave, uppvaxta, och matade med Tom Waits-musik istallet for mjolk och Beatles-pop, som dova toner, for att ingenting annat spelade nagon roll och nerdragna persienner, fordragna gardiner, och en ensam sang, kudde, och lakan med kroppvatskor pa, halla vart ar du, och en telefon av, for om nagon ringer sa vet jag inte vem det ar, och yes, yes, yes, och lyktan vinglade i skymningen som en fyr utan sitt hav, sa manga natter av tarar, misar, Kafka, Kafka, Kafka, och kanslan av att inte finnas till, av att finnas till, finnas sa javla mycket, men inte racka till, saga halla titta pa mig, utan att synas, och jag ville spela den har laten nar min barndomskompis, granne, och fanga-spindlar-bastis, fanga-fjarilar-bastis, skjuta-pa-faglar-med-artror-bastis, dog, tog sitt liv, och det var bara den har laten som sa nagonting och nar Nick Cave sjong
In his boat and through the dark he rowed
Chained to oar and the night and the wind that blowed
Horribly 'round his ears
Under the bridge and into your dreams he soars
While you lie alone in that idea-free sleep of yours
That you've been sleeping now for years
>>> sa dom raderna alltid mycket mer an dom som alltid sa att Eric var sa himla bra och att varfor ska alltid dom basta do och han korde sin bil mot en klippvagg ett stenkast fran dar vi vaxte upp och knappte upp bilbaltet innan han svangde in i den dar javla klippvaggen och allt var hans fel och Eric var inte perfekt och Eric var Eric med C och den andra Erik i klassen var Erik med K och dom spelade tv-spel med varandra ibland och Eric med C gillade bananerna med bruna flackar pa och jag vet inte om bananerna gillade honom, men anda >>> who cares.


31. The Go-Betweens - Lee Remick

Lee Remick var sa javla smart och frack. Sa javla mycket stil, och sa javla ratt att lyssna pa och spela in till sin bandare med rosa skal och ga igenom stan med folkol i andra handen som om man agde stan som om det skulle bli den varsta festen i varldshistorien i natt som om alla skulle vara dar som om varenda javel skulle vara dar och mycket av det bar jag med mig, nar jag vandrar ensam ibland, och inledningsraderna pa den har laten ar precis lika coola som nar Lou Reed sjunger Sweet Janes forsta rader, och dialekten ar nastan coolare, som att se George Best - ah, ah, ah - som att se George Best, & det racker sa, som att se George Best dricka whiskey direkt ur flaskan, som att se George Best do:
She comes from Ireland
She’s very beautiful
I come from Brisbane
I’m quite plain
>>> ar inte det, det coolaste, ever, du last, hort, yes, it is.