Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Monday, December 05, 2005

Goliat

Hur kanner skridskoakaren nar han stracker sig upp och gar i moln efter varv och varv och varv av ensamhet en klocka i ogonvran och nagra smallkarameller i brostet sa kanner jag mig nar jag reser mig upp och slar i gongongen for nagra slag i luften som aldrig nar mig och ska jag bli sur pa att jag nar eller pa att jag overlever haha, det ar alltid samma sak och jag ska brottas med livet i hela mitt liv och lata livet brotta ner mig - ta mig upp pa 5 och skrika till alla som tittar pa att JAG LEVER JU och du ar inte Goliat bara for att David star dar - du ar inte Goliat - du ar inte Goliat - skriver jag pa fingrar - for kalla - stelfrusna - for att rora sig - men for varma for att sitta still och ge upp - ga av - och rora om - ge mig kanslan av att finnas till - ett hal i tinningen sa kramar jag ut den sista droppen blod ur en hand med arr och djupa faror som intorkade deltor langs Nilens strand fran ICA-kasse-handtag och kvallar med folkol och dans betyder nagonting.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com