872. Vem vet

Jag vill ha alla dom där idéerna igen.
Jag vill ha allt det där som sa att jag skulle bli större en dag,
och allt skulle lösa sig.
Jag vill ha dom som säger hur fint det är, bredvid mig nu.
Med ryggarna vända mot mig.
Jag ska ha veckans poet på min sida och jag vet vem jag ska fråga idag.
Jag vet vem jag ska fråga.
Hon är bara 16 år.
Hon är som en levande Arthur Rimbaud.
Kanske kan allt det där dra upp mig i skiten.

Vem vet. Vem vet. Vem vet. Vem vet. Vem vet. Vem vet.
Inte jag.

Jag vill måla dom där MS PAINT-bilderna, igen.
Jag vill skriva filmmanus, igen.
Jag vill göra listor som jag vet är sanna för att jag tror på dom, igen.

Men först det där.
Allt det där, gråa, bruna, oklara, som ligger och skräpar.
Som att höra en ung Bob Dylan citera Benjamin Franklin-citat.
Jag är helt förlorad, jag är helt förlorad, hallå.
Haha, hallå.