Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Monday, March 13, 2006

1085. Majakovskij

Så såg jag
oceanens kindben utanför
Shanghais tågstation och
i folkets blickar
dom som gick förbi brådskande
sjungande
och tittade på mig som om jag
kom från en annan planet
hej
hej hej hej
hej
satte jag min stora resväska på gatan
och satte mig på den
tände en cigg och tittade
på dom som tittade på mig ropade
titta på mig jag tittar
på vatten och rätten
till att vara människan är
rätten till att ibland bli uttittad
och skrattad åt fasthållen
och knullad hårt bakifrån
bara för att man vill det bara
för att man vill känna hur
det känns att något annat
än människa att vara ett
djur att vara någon som
ingen tycker om som inte
tycker om någon annan som
inte ler och inte skrattar inte
gråter och förlåter och vad
är värst egentligen att
inte vara omtyckt eller
att inte tycka om att
vara levande död eller
dödligt levande så
slå mig pålar och påkar
stick nålar genom
mitt tarmsystem titta
på mig och säg hur
ful jag är hur snygg jag är
här kommer jag 22 år
och snygg och vad
kallade dom såna som
mig i Majakovskis Ryssland
i Majakovskis värld ett
moln av byxor eller
en byxa av moln ett
hav full av kärlek eller
kärlek full av saltvatten;
titta på mig
22 år och snygg! - varför
lever jag
bara i självförsvar och
vem är fienden en dront
från Paris eller spegeln
spegeln på väggen
där en man med
ett svärd och fyra
liter sprit varför lever
jag bara när jag
skriver långa brev
till dom som gråter om
folket som aldrig
förlåter om dom som
aldrig förlåter att dom
ska komma hit och ta
min hand att dom ska
komma hit och börja
älska mig varför
får jag aldrig nog av
kärleken varför får
den aldrig nog av mig

eller är det bara
jag som inte förstått
som inte förstått och
tagit förståndet för
givet ett plus ett
är två men det säger
ingenting om framtiden

jag vet
att några av er
inte kommer
att förstå

skuggor hänger
över faller svämmar
igen som imman
på ett glas ut mot
friheten mot
kärleken i en buss
140 knyck och
ett förlovat land som
ett glas som ett
glas skuggor som
anfaller och hånar
spottar och
trånar skuggor
skuggor som med
varje rörelse försöker
kväva mig den
jag är som försöker
döda mig som
försöker döda mig

det kanske är
jag det kanske är
busschauffören det
kanske är jag eller
så är det busschauffören

och hur fasthållna
vi är bakbundna och
blinda till att välja
friheten till att välja
kärleken till att
älska dom som älskar
oss för imorgon är
en annan dag och
vi borde passa oss

hur fångade vi
är till att hålla
fast vi det vi
vet som om vi
vet det som om
vi verkligen vet
det som om
det är sant

hahaha

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com