1099. Christer Ulfbåge

"It's been too hard to live it, but I'm afraid to die, cause I don't know what's up there."

Drömmar som flyter ihop med spegelbilder, bussfönster, TV-rutor och löpsedlar. Till en smet och en orkan där allt är uppenbart, förutbestämt, men bortglömt. Jag drömmer om filmer i mitt liv. Och kanske är livet en film vi såg i våra mödrars magar och sen, när vi föddes och började leva, sorterade vi in allting vi såg till att passa in i den filmen. Jag kanske såg Casablanca då. Jag kanske såg den och nu lever jag i ett drömspel i jakten efter Bergman. Det kanske inte är så, alls. Men, vem vet.

Och jag drömde om Christer Ulfbåge i natt. Gick upp på morgonen, halvfull och med huvudvärk. Gick ut till köket och solen sken in mellan skeva persienner, snedvridna i förakt och sönder. En sån söndag när doften av kaffe som stått på sen gårdagen, ligger som stackmoln hand i hand med cigarettfimpar i glas som står kvar på borden, aska på golvet, och tobaksröken som ligger som en dimma över vinglasen och halvdruckna vinflaskor. TV:n går på med ett jävla hallå och plötsligt kommer drömmarna igen; drömmarna om att åka fullproppade bussar upp och ner; drömmarna om att plocka glas i barer fulla av svin; drömmarna om en verklighet som inte riktigt får plats i fantasin och istället vänder om; säger hej då; och går upp i rök som röken skingrar sig över Ganges, Varanasi från trasiga själar med tron som ett skal; drömmarna om att vara bara ett ord; ett ord som finns bara i sekunden någon uttalar det; skriver ner det; och sen försvinner härifrån och ut i tystnaden; och så; så; drömmarna om Christer Ulfbåge.

Jag drömde om Christer Ulfbåge i natt. Jag drömde att jag tittade på Sportspegeln och ingenting hände. Ingen var där och efter fem minuter kom Christer Ulfbåge ut, helt normal, leende, men med handen i bandage. Och sen handlade hela Sportspegeln om hur han spelade golf och fick klubban över knogarna. Som om det var en nyhet i sig och kanske är nyhetsankarna intressantare än nyheterna, och kanske har det alltid varit så; eller så är det bara jag.