1102. Out on the weekend

I min kamp mot resten av världen, backar jag resten av världen.
För att vi har samma fiende. Så bli kompis med mig.

Dom sitter på internet, utkastade och skriver ner ord som dom skrivit av från andra människors leenden och tysta svek.

Så var jag bara 12 år när jag packade väskan, åkte bort, kom hem igen och lät den packade väskan stå kvar och sen dess har mitt enda hem varit ett hem där väskan står packad under sängen; dörren på glänt; redo att dra, redo att dra om någon skulle känna igen mig och fråga; vad gör du här? Egentligen.

Dom pratar om mig nu.

Vinden blåser in genom fönstret som vågor på stormigt hav, för första gången och kanske för den sista hör jag hur bra Out on the weekend är.

Hur harmonikan sjunger orden, utantill.
Som om någon någonsin lärt sig uttala ord med en harmonika.
Det är sant.
Hur rösten ligger kvar.
Lagom lågt, aldrig för högt.
Stråkarna och melodin.