1133. Nothing gets crossed out

Jag har ett minne, från tiden då varje cigarett gav niccokickar ända upp till himmelen och alla nyfödda barn hette Hampus, Rasmus, Casper och Maximus, du vet dom dagarna när blandband spelades in för att ta över världen, på något sätt, inte genom att besegra, inte genom att slåss, men genom att lägga sig ner på rygg och nynna i takt till musiken - och varför gjorde inte alla likadant? Slaffs, slaffs, Lenin-plakat, Marx-citat, och kärleksprat, på samma gång, som om det någonsin varit samma sak, randiga kläder och jeans med häng, och jag älskar alla-svammel ända in på småtimmarna, jag minns en sak; ett minne, en känsla; jag satt och lyssnade på en Bright Eyes-låt på sängkanten, med min flickvännen bakom, jag tror det var Nothing gets crossed out - och utanför fönstret flög en sparv iväg från sitt bo, eller en rödhake, eller en domherre, jag vet inte, och jag satt och lyssnade på låten och tyckte om varje ord, han verkade prata för mig; just då och just där; han verkade prata om någonting som inte gick att prata om egentligen och när jag satt där kom min flickvän fram till mig och undrade vad det var, och jag svarade inte, jag bara nickade och höll med, jag höll med alla dom som någonsin låtit sina tårar falla till marken utan att torka dom från kinderna; jag höll med han - den där - som stod på andra sidan spegeln och verkade se så ledsen ut, för första gången höll jag med ekot som viskade mitt namn och viskade mitt namn som om det var något fel på mig, som om jag var en ynklig djävul, jag höll med om det och satt kvar, satt kvar, och bara satt kvar, min flickvän sa hej då och vi gjorde slut några veckor senare, men jag satt kvar, jag satt kvar och lyssnade på låten igen.