1123. Fula fåglar flyger också

Jag växte upp
med morsan skrikande
på vem jag var
en misslyckad son eller
ett stympat barn
utan ben jag växte upp
i julklappars regn
under ensamma
sänglampors sken
dunkla
och dystra som om
någon sa till mig
vad är det för
fel på dig varför
är du inte som alla
andra barn och
jag gick den
döda gatan fram som
vissna kvistar i
en mörk allé
sparkade jag stenar
framför fötterna
för att ha någonting
att leva för
för att synas för
att verka på håll
sprang jag
barfota in i gränder
blev till sena nätter
med Nietzsche
Sandberg Dylan
Thomas-dikter vattenpipor
blev till korståg
genom studentkorridorer
och svart kaffe
under stjärnorna blev
Leonard Cohen-låtrader
urvridna som
disktrasors barm blev
långa diskussioner
om hur Karin Boye dog
men är hon död
så är hon det och
gud finns inte men
jag har läser
Verlaine ibland blev
förakt och hån
mot dom som
tolkade everything som
rätt och fel men
jag skriver tystnad
mellan raderna när
du visar brösten framför
brasorna och
tolka mig som
han som vet så
kan jag bevisa
motsatsen blev
morgonstånd och
självmordsvåld blev hej
hur är det med dig på
stan och Like a
rolling stone-musik
blev fuck you och
fuck det men blev
inte mycket av det
och tron på
övermänniskan som
den svaga människans
ideal och ett sätt att
resa sig upp
på morgonen för att
sträcka handen efter en
sista cigarett bara
en till sen slutar jag
eller hur som om
man inte fanns som
om man inte fanns som
om ringklockors tjut och
obalans blev min
chans till revansch den
enda vägen ut blev
ett sätt att vara
och väldigt mycket
apati blev dom där
dagarna utan sol blev
Edith Södergren och
Sylvia Plath blev dadaism
och självförsvar
när guldet
blev till sand för
grannarna i huset
mitt emot stod
jag med en
silverring skavd
ärrad och skev och
sa får jag chans på
dig eller ska vi
gifta oss
som konfirmationspresent
från min
far och vi läste
aldrig om jesus bergspredikan
för det var
inte så man sade det
sa dom jag
sa okay sen sa jag
inget mer och gud
är inte död han är
bara trött på att
frälsa barn men
vi har knarket ni
har ??? ingenting
och vi har Hugo
Ball
too
så
vi vinner nog
glömde bort
att få pubishår och
kom på det igen blev
kåt en dag och
förlorade oskulden
nu står jag här med
händerna kuvade
i fickorna på väg
mellan den jag var
och det som
förintar mig suktande
pustande och skärrad varje
spegelbild som en
fantombild över nästa
mördare det är inte
jag och det är inte jag
det är inte jag och
det är inte mitt fel så
släpp ut mig så släpp
ut mig och lär
mig gå
stapplande på breda
serenader med lutande
lyktstolpar och
klottrade vakttorn står
jag strandad vid en
fönster över avenyn där
folket går med
barnvagnar och sprit
och skrattar åt uteliggaren
i korsningen som spelar
musik för
överlevnad sex
och tetravin släpp ut
mig släpp ut mig dom
skrattar som om
jag satt där för
sakens skull för
konstens skull för
att det var kul för
att bli skrattad åt och
herre gud ni vet
inte hur fel ni har hur
rätt ni har
ärrade handleder för
var jag kommer
ifrån en blick fylld
av skräck från en
lada med nittio lemlästade
lik och spädbarns
skrik håller mig vaken
om nätterna dom sa
ta hand om dom
nittio lemlästade liken
så sätter jag på
en kaffe efter
maten jag åt och
åt men kaffet
har inte runnit
igenom än man kanske
skulle köpa lite
snabbkaffe att röra
ner bland brutna
naglar och avbitna
ben och rör jag
om med samma kraft
som vattnet
formar raukarna men
och ibland är
en dröm det finaste
man har så släpp
ut mig släpp ut
mig här och låt mig
flyga om jag
kan låt mig flyga
härifrån

för fula fåglar flyger
också och
alla kan spela
luftgitarr

ge mig någon
att spela
för