1310. Zizou, we love you

Jag såg det på blicken.
Frankrike kommer ta det här.
Och åka tillbaka till Paris som ett av de mest framgångsrika landslagen.
Zidane kommer åka hem till Marseille som en av de allra största.
Kanske den störste.

Det var Dylan som sa det en gång.
Att han lade märke till att av alla artister som hunkade runt på billiga ölhak i Greenwich med sina gitarrer, när det begav sig, så hade dom bra artisterna något som dom dåliga artisterna saknade.
Blicken.
Det var inte hur dom sjöng.
Eller vad dom sjöng.
Hur dom stod. Eller vart dom stod.
Utan hur dom blickade ut över publiken som om dom visste någonting som ingen annan visste.
Någonting som låg till grund för allt dom sjöng.
Någon slags själ.
Man ser det på Zidane.
Den där blicken som Halloween 1964 stod med en akustisk gitarr och sjöng världens bästa version av Don't think twice, it's all right.

Den där blicken som 42 år senare kommer lyfta VM-bucklan en andra gång.

Det är Zidanes VM.
Sno inte bucklan från hans famn.

Zinedine Zidane.
Zinedine Zinedane.

Zizou, we love you.