1343. Jag är Gert Schräder

Jag är galen

jag är sjuk av gud utsänd
till att svära och fördöma mitt liv
min spegelbild
till att ljuga och förlåta
dina synder mot mitt bröst mitt
bröst i ditt kön stadens statyer skrattar åt mig
på andra sidan kravallstaketet står jag
med benen vingliga och skrattar åt
dom som gråter
skriker
svär
fuck you
fuck you

och aldrig har jag hållit med någon
annan än
tystnaden

håller jag kartan spegelvänd
för att hitta vägen hem
där jag bor är bara en skylt på dörren
som lika gärna kunnat bära
någon annans namn

ingen reklam tack och ingen
religiös propaganda

mitt sätt att tillhöra genom
att förgöra även
det som tillhör mig gör mig knappast till det
skrivna ordets mästare
men dess slav dess bödel och
dödgrävare sitter jag på huk
och öppnar kistlocket
med krampaktig hand

på tio
på dansgolvet dansar han med händerna
vevandes i midjehöjd frustrerad
huvudet böjt mot marken benen
hoppandes skuttandes som kaniner
överkroppen dunkande men i övrigt still
skälvande
vibrerande på gränsen
till ett inferno
så kommer refrängen och huvudet
reser sig upp mot taket
och ögonen stirrar som en döende mans ögon
nacken
pulserande
som en oxe fångad i kedjor
och allting lossnar där
och allting har sin början där

i bokhyllan står ett kort
på hans döda farsa som ser ut precis
som honom

jag är en härskares förkrympta broder
som säger hej broder älska mig

jag är sjukt blod
korståg
och vokalers färg och när min broder
ser mig säger han hej broder vad
ska vi nu hänga i granen
inte mig emot
att hänga några hårstrån
där

dom är poliser i för
små kostymer

jag är där och rättar
till deras frisyrer

dom är vaxade ben
med söndertrasade kön

jag är där hos dom ibland och
frågar efter lön

dom är marscherande råttor i en
ostaffär

jag är osten på hyllan som öppnar
käften endast för att fråga
vad klockan är

jag är han som drar natthimmeln fram och
tillbaka som ridån över en
scen dom är där och tittar på

applåderar
mina steg men skrattar åt
mina ord

jag är fläckarna av vin på deras
kläder dom är torr hud
i regnigt väder

dom är så snygga ibland
dom är smarta och gillar att prata

dom är torrt skin
mot rått läder dom är spritdrinkar
och shots med för
mycket fläder

jag är för korta spikar i för
långa brädor jag är flickan som säger
till pedofilen du äger
jag är kyrkogårdarnas murar i
bombade städer
jag är Gert Schröder
jag är Gert Schräder

jag är sjukt blod med aska i mitt
hår jag är blodad tand med sandstrand
under naglarna jag är skelettet som
sticker upp som Dovers vita klippor
ur havet jag är skelettet under för många
avbitna nagelband

hugg
hugg
och så biter jag

och erotiska noveller i min hand
felstavade aldrig
rättstavade

jag är Pampas lågland och åsnornas
bästa vän dom är smarta
snygga
och gillar att prata

jag är daggen över ängen dom
är som gud
i sängen och änglar längs
bensinmackarnas
fasad

jag är Route 66 och liftaren
som står kvar
med kläderna blöta
och tummarna
av jag är tummen upp och
jag är tummen ner

jag tänker alltså
lever jag men tänker
bara på sånt som inte är
skulpterar gravstenar för
att överleva och ritar
självporträtt på fritiden

mina dagar som deras
mynt räknar jag
som kassörskorna på
Ica Maxi

jag är askan i deras
askfat jag är trummorna
i deras
parad

med dansen som vapen
och oskulden i bakfickan trär
jag tråden genom nålen och spikar
upp horisonten som
draperiet klär av mig och
blickar ut över en värld full
av plast

dränkt endast av mina
egna kroppsvätskor bygger jag mitt
hus av vrakdelar som
spolats upp på land

clowner gråter
och barn på skolgårdar
kastar sten mot
personalrummen på TV:n
är det krig och
hemma bråkar morsan
och farsan om
fjärrkontrollen

moskéer som fabriker slott
som alléer och någonstans
finns det någon där
som skjuter iväg vår
galax som pilen ur
sin armborst mot
fienden för att döda plockar
jag upp döda kycklingar
under kudden och nackar dom
med drömmarna flår dom
och ber dom viska
mitt namn som poesi långt in på
morgonen somnar jag väl
men vaknar upp
snart igen

som en enarmad bandit med
ben och kuken pekandes
åt olika håll

så styr mig som den fräkniga flickan
styr sin farfars bil

simmandes upp och ner
från bröllop till begravningar
som fiskar från havets
stränder till dopskålar
fyllda av arsenik bänder jag
åskmoln i mina händer och
frågar gud vad
klockan är

jag är kär ibland men ensam för det
mesta dom är här på
ackord för att snacka om dom bästa

jag är svindeln man får av att fråga spegeln
hur den mår

jag är ingenting alls
att hänga i granen

mina händer är tomma och flöjten utslagen
tänderna förtäljda och
natten utdragen

jag är B-kändis hos A-lagarna
ett stycke kött hos
asagudarna jag är lampskärmarna åt
lamporna

genom tonade rutor ser jag
ännu en solnedgång

jag är ett bär
man plockar för att
göra saft utav

jag är drycken som männen
i frack gav
och frågorna utan svar som
Sokrates lämnade kvar

jag är Sokrates saliv och finklädd ibland

jag är frossan över
längs smörgåsbordet frosten över
flaggan den lilla pojken
på crossen jag är finklädd ibland

jag är en slav
utklädd i fina kläder
och ett dollarglin gröpt ur generationer
av förfäder

jag är whiskey och
gin

imitationen av någonting
en dröm som vevades fram som eftertexterna
på bioduken och vevades
vevades som pariserhjulen i
rullandes från torg till
torg

min borg
en picknickkorg

som sjunger frapperande
sluddrande
nästan kalkylerande;
how many times most a
boy cut his hair before you
call him a son

trettoifem eller
tusen - jag är Linus
på mattan under linjen
som gick av

jag är ingen sån man hänger
upp i granen
precis