1389. Rim rim rimmedimm

mjölken utgången
den sista fienden fången
låt honom sjunga nationalsången
dom gasar ihjäl våra kroppar
för att smälta våra snoppar
till koppar
i parken
ett träd med blod i barken
i allén
en flicka våldtagen och klen
mitt bröst mot hennes ben
huden så len
kaffet kallt
semester överallt
halt
här får ingen passera
parrera
falsifiera
mera mera
flera
stora bokstäver
häver
tyngdlagen
vid liv
men slagen
stora kliv
och nationaldagen
som kossorna i hagen
betar
sitter jag här och letar
metar
efter fiskar som simmar upp och ner
hoppas ingen ser
när jag knäpper händerna
och ber
för matresterna mellan tänderna
att försvinna härifrån
bombräders dån
fritid på lån
som ett hån
mot vem jag är
han som svär
åt blåbär
krusbär
lingonbär
hallonbär
Per
och lär
dom minsta fåglarna att flyga därifrån
skär
ett tyg av siden
till att passa in i tiden
viker pappersflygplan
för att bli kompis med astronauternas barn
mödrarnas skrik
över spädbarns lik
i en kamp som ingen vinner
sitter feminsiterna och väntar på att vi försvinner
pojkar på stan
klär ut sig till Peter Pan
kaffet kallt
semester överallt
äga utan att belägra
samtidigt vägra
att bekämpa deras slagord
som lovord
för mord
på bestämda blickar
mot klockan som tickar
och om jag hinner
och om jag hinner
så ska jag dö
innan stadens gator täcks av snö