1444. Ett år

30 oktober

Drömde om en flygplats. En passagerare var sen med att checka in så dom sade hans namn i högtalarna. Rusandes kom han, checkade in, bad om ursäkt, hoppade på flygbussen. Argsinta blickar från resten av passagerarna. Rättade till sin frisyr. Flygbussen körde till ett cementblock lite längre bort. Alla steg av bussen. Ställde sig med händerna över huvudena med magen mot cementväggen. Några helt vanligt klädda flygplatsarbetare tog upp sina gevär. Sköt alla som var där. Busschauffören stängde dörrarna, åkte därifrån. Ringde sin fru och beklagade sig för att han var sen. Parkerade bussen. Tog på sig sina vanliga kläder, satte sig i sin bil och åkte hem.


31 oktober

Alla säger att dom har ångest nu för tiden. Man kan ringa någon och fråga hur läget är, och få svaret: bra, men lite ångest. Sen ingenting mer, falla in i en diskussion om vädret, eller vad som helst.


1 november

Det verkar som att många lever endast döende. Dom lever för att härda ut och kunna ligga på dödsbädden med goda samveten. Dom putsar bort varje tecken på döende i sina skinn, för att gömma vilka dom är. Sen gör dom allt man ska göra. Reser till Sydamerika och hälsar på dom konstigaste av alla indianstammarna. Reser till Indien och går till de konstigaste av alla tempel. Varför? För att det är Indien. Såna tempel finns bara Indien. Såna indianer finns bara i Sydamerika. Sen åker dom hem igen och berättar om hur det var. Och alla stirrar med dom på förundran. Det är som ett zoo. Kulturen har blivit ett zoo och på TV:n hoppar kändisar i andra kändisars soffor. Allt är ett zoo.