1524. Jag ska ta er till..

Snart ska jag låta Havanna börja leva igen. Jag ska ta med henne till Buenos Aires och jag ska ta med henne till Ukraina och jag ska ta med henne till alla skumgummimadrasser jag någonsin sovit på och som jag någonsin kommer sova på; alla sovrum och alla sovrumsväggar och fotografierna uppsatta med häftstift; jag ska skriva om det, varken mer eller mindre och jag ska ta med henne in i drömmarna och jag ska ta med henne till böckerna och filmerna och allt det där som fantasin rymmer; jag ska ta med henne till schackmatcher och nattliga promenader och kaffekoppar och ciggen och fönstren ut över Skansens krona och jag ska ta med henne till spegeln och ni kommer hata mig och ni kommer undra vem jag är och jag kommer inte berätta vem jag är; och i frånvaron av allt det där kommer ni förstå precis, allt det där, att jag är han som står bredvid och tittar på; med händerna i fickorna och blicken spänd, utan tillhörighet till någonting som helst men i alla fall, och därför; tillhörande intet, det stora intet som Beckett försökte förklara och det stora intet som Platon försökte förklara; det där som säger att ifall 'ingenting' finns, så måste 'ingenting' i viss mån existera, för vad annars skulle det vara som 'ingenting' är.. jag ämnar inte att förklara det. Jag vill bara skildra det. Som svarta hål, tystnaden, dimman över torgen och imman på spegeln; jag nöjer mig med att stå där och titta på och skriva om det jag ser och bortom alla mina ord och i oförmågan att skildra någonting som helst ska jag ta er till ingenting; yes, jag ska ta er till landet som intet är.