Listan i dag för svartsjuka motherfuckers

Eller ahHH, kärlekspoesi. Så många tankar, springer åt olika håll. Sture Dahlström skriver om allt han tycker om. Céline skriver om allt han ser. Och jag läser den där jävla "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen". Fy fan, vad bra. Vidrigt, jävla, bra.

Jag orkar inte klaga, längre. Eller klaga alls. -- MMMen när folk kommer med små förjävliga musikband och säger att sånt är bra, så håller man med. Och lyssnar, dansar till "twee" och dansar sig full. Skrattar till TVP's, och tycker att sånt är bra. Små poplåtar, snickrade med charm, snickrade av små, små, rörelser, i sidled. Stela, fina, och bra ibland. Men till slut så tröttnar jag, iaf jag. Och tänker gubbarna, fy fan gubbarna som vet allting. Världens bästa gubbar som bara står i bakgrunden och alltid håller ridån uppe och håller publiken vaken i vilket väder som helst.

Gubbarna är på riktigt, och allt annat är bara fejk. För gubbarna vet, och alla andra låtsas.

Bra gubblåtar, som bra låtar, det är ju typ samma sak: ELler AH: Kärlekspoesi:

---
1. Leonard Cohen - Famous blue raincoat: "New York is cold, but I like where I'm living. It's music at Clinton street all through the evening"...som skymningen. Inte som vindarna, kanske som regnet, ett stilla och tyst duggregn och skepnader som rör sig över gatorna som myror från långt håll, som spelpjäser i ett tärningsspel, för ingenting verkar logiskt. Ett öde köksfönster med röken från en stekpannan strömmande ut ur fönstret, en lördagskväll utan någonting.

---
2. Neil Young - Harvest: Det står alltid mellan den här och "Out on the weekend", just nu och det har varit typ likadant i flera år. "Dream up, dream up, let me fill your cup with promise of a man". Aha? Neil Youngs plågade röst, utdragen som ett dragspel, blottad i solljuset, och bländad av svartsjuka, bländad och svärtad och svartsjuk. Svartsjuka som bara gubbar över små, unga, flickor.

---
3. Gram Parsons - Miller's cave: Jag gillar pianot som klinkar och jag gillar Gram Parsons om olycklig kärlek, vilket väl är typ allt vad han gjorde?!!!!! Pianoklink och pianoklink - pianoklink. Och farligare och råare än någonsin:

"I called her down, both her and Davey
Said I'll see you in your grave
They laughed at me, till I shot them
Put their cheatin', schemin' bones in Miller's Cave"

---
4. Kris Kristofferson - Jody and the kid: Fyra inledande låtrader som är ren, skär, jävla, poesi. Vackert, ho, så vackert:

"She would meet me in the mornin' on my way down to the river,
Waiting patient by the China Berry tree;
With her feet already dusty from the pathway to the levee,
And her little blue jeans rolled up to her knees."

---
5. Van Morrison - The way young lovers do: Ha, kunde inte låta bli. Van the man är gubben himself. Personifierad alla gubbattribut som finns. Sur och eländig. Men ett geni med förmågan att försvinna och gå bort och gå vilse i sina egna tankar. Det här, som kommer snart, är kanske det finaste som skrivits innan eller efter "Madame George" som är med på samma skiva (Astral weeks), och är ungefär precis lika bra.

"Then we sat on our own star and dreamed of the way that we were
And the way that we were meant to be
Then we sat on our own star and dreamed of the way that I was for you
And you were for me
And then we danced the night away
And turned to each other, say, ’i love you, I love you’
The way that young lovers do"

---

Bli kära och kära ner er..