Jag springer

Jag är störd, jag är väl störd. Jag tänker inte och jag är väl störd, then. Jag blandar english med SweDish och stora bokstäver i för små ord. Jag är väl crazy, störd, and it's all made of steel. Jag vill bara uttrycka känslor, utan tankar, som inga känslor tänker för att tänka är att döda känslor och låta tankarna ta dess plats. Så jag tänker inte, och jag är crazy. Då rå rå. Det var som att sitta en varm sommar för ett tag sen och tycka om både "Rubber soul in space" och "Bomben". Två fanzine på varsin sida, sa alla. Och man kan inte gilla båda. Som att sitta på ett bibliotek och läsa Burroughs och Kafka, på samma gång. Goethe mot Bukowski. Och blickarna vänder blad, mina tankar hänger aldrig med. Ändå. Som att välja mellan Ginsberg, Kerouac och Steinbeck och Checkov, eller Tolstoy. Den kalla, bittra, poesin hos ryssarna. Eller det varma amerikanska historieberättandet, som om berättandet var en saga i sig. För glimtarna i ögat, och en saga till, en saga som äter upp allting och spottar ut i rätt riktning, som äter upp sin verklighet.

Och tankarna i Sovjet. Jag vet inte vem jag är, det är helt uppenbart. För dig och för mig. Men jag har inte längre något behov av att veta sånt. Som att sitta med playlisten på datorn, och byta mellan Bonnie 'Prince' Billy och N.W.A., och Broder Daniel och Bob Dylan. Jag skulle komma till en sak, en enda, som RSIS och Bomben, de står för någonting. Och de skriver om känslor, kanske mer: de skriver med känslorna, och låter tankarna gå sin egen väg, låter tankarna gå till besökarna som läser som besökarna framför en tavla av Monet, eller Van Gogh. Vad man ser, är bara ramen och ramar och rena penseldrag. Jag vill alltid se konstnären, och jag ser Van Gogh lida och måla en solros till, och en till. Och lida och gråta och inte tänka på någonting, men känna. Känna, känna, känna. Och jag kommer blanda stora bokstäver med små, för att jag inte tänker, och för att visa för tankarna att jag inte är här, och visa för mig själv att tankarna inte är där.

Och Neil Young, och gubbarna, Van the MAN med "Madame George" i sin hand. Jag är fri, och jag är fri för att jag springer. Men alla tankar försöker att fånga mig, som alla tankar håller folket vid sidan om stående där de står. Uttråkade, men så jävla nöjda. Alltid skrikande åt mig, stanna, StaNNA! Cassius Clay stanna nu!! För fan, sTanna.. Jag har inte stannat en enda gång. Bara sprungit förbi. Och jag ska springa tills jag dör. För jag springer för att vara fri.