Fuck you, fuck you!

Mitt jävla jag, fuck you, fuck you, jag säger fuck you, fuck you, åt föräldralösa barn. Utan reson, trippar jag fram, som en söndersmulad studsboll, studsar jag fram, fuck you, fuck you, det enda som berör mig är dom som kanske är mig, jag ser dom på stan, fuck you, fuck you, och går fram till dom, hoppar fram, och säger, fuck you, fuck you, ambivalent, lagom svettig för att stryka håret bakom örat, kan jag skrika mig hes och skrika, verkligen, skrika, fuck you, fuck you, till två liter kaffe i en klunk, gurgla, gurgla, och sen ner, fuck you, fuck you, när jag har MD’n på mig kan ingen höra mig, fuck you, fuck you, och jag tänker att allting ordnar sig. Jag åt knäckebröd med blod, fuck you, fuck you, bara för att jag trodde det var kakao, fuck you, fuck you, är jag så rå? Så förbannat innocent. Tänk att bli som Jan Guillou, fuck me, fuck me, då skulle jag kräva er, att knulla mig, hårt i varje hål, så att jag aldrig, fuckar någon, så jävla vist och förståndigt, någonsin, igen. Jag cyklar utan att hålla mig i, fuck you, fuck you, och när jag har ramlat i ån, fuck you, fuck you, ligger jag bara kvar på ytan, och flyter, väntande på att alla ni, ska komma, och fråga mig, om jag vill fucka er, och om ni inte frågar det, era fuckade köttskallar, så ska jag ropa det till er: “Won’t you please, please, fuck me?”