Kärleken på Lunarstorm & Franz Kafka

Jag vet, jag går in på hemsidor på internet, och barn, som älskar andra barn i sin klass, ni vet, 3 b och någon fnittrig tjej, blir kär i killen längst bak, som viker flygplansplan och kastar suddugummi, hela dagarna, och ingen blir kär i han som sitter tyst vid sin bänk och tittar ut, men okay, och dom har hemsidor på internet, och Lunarstorm-presentationer, och jag går in och tittar på dom presentationerna, och därifrån, får jag en slags, ehum, det går upp för mig, att kärleken är där, och att kärleken är att inte veta någonting, och dom gör hjärtan och rosor och skriver jag älskar dig med stora bokstäver, och den kärleken, finns bara, och dom ser världen genom dess näste, genom sin pojkes eller flickas ögon, dom ser tv-program med vuxna som håller varandra handen när dom går genom stan och kysser varandra, och hoppas att dom en dag blir lika stora som dom, så att dom en dag, kan göra likadant. Nu sitter jag här, och kärleken, finns inte. Det finns bara massa olyckliga barn, som sitter i klassrummen, tysta, och tittar ut genom fönstret på allt som åker förbi, så nära, så att dofterna bränns, med så fort, att ingen någonsin hunnit ikapp dom.

***

Jag hörde, jag hörde, en låtrad, det var Håkan som sjöng, Håkan sjöng, han sjöng: "Jag känner mig normal när jag är med dig", du vet. Med henne, jag kände mig aldrig normal. Jag kände mig som en, som en rysk jävla författare när jag var med henne.

***

På t-shirten: "Signel", "Kått", "Snyg".

***

Men ingen får mig att känna mig så jävla förnedrad, som en smutsig, fånge inuti mig själv; som Kafkas dagböcker. Och räddningen, genom ett cellfönster, ser jag Brasilien spela fotboll, och dansa, samba, som att inte jag reser mig upp i korridoren, och sträcker upp armen i skyn, som en personlig seger, inte som en personlig seger, men som en seger, från var, dansen äntligen vann. Och finns det ingenting, som inte flyter, försöker jag kasta mig över på andra sidan ån, och flyta med, innan allt smält undan, under mig.

***

Sitt ner, alla ni, era förstoppade jävlar. Hugg ihjäl mig, med era avhuggna kukar. Jag förlåter er, om ni sväljer resten. Jag ska skrubba av er, det ni skiter ner, ska jag skrubba upp. Med mina bara fingertoppar, mina blodiga fingrar, och avbitna naglar. Säg inte att ni känner mig. Säg inte det. För det gör ni. Och när jag skrubbat upp all skit, så att det glänser, då ska jag börja leva igen.

***

Jag springer för att stå still; brottas med drömmar, för att kunna drömma en gång till.

***

Jag är rädd för andra, när jag är själv. Jag är rädd för mig själv, när jag är med andra.

***

Skönhet är makt.