Ridån

Jag kan ibland bli kär i mig själv,
När söta tjejer går bredvid.
Just därför att jag fortfarande går.
Helt i takt, med sånna som dom.
Och hur jag håller glaset med te,
Blir jag kär i mina händer,
Just för att dom alltid finns där.
För mig.
Men vem är jag?
Tystnaden, hos dom söta flickorna,
Te’et, jag dricker upp.
Eller han som gör allt det där,
För att fånga ord.

***

Jag trodde aldrig det skulle bli så här.
Du vet,
Jag sitter på nätter, på nätter, på stränder,
Som aldrig funnits förut.
Jag sitter där, och tittar ut.

***

Jag ska vinna det här livet, över på min sida igen.
Jag ska tända eld, på församlingen.
Kom hit och sjung, kom hit,
Och popmusiken, kan få trasiga själar att börja leva igen.
Ska jag leva mina liv, i deras tecken.
Offra någonting, skicka blommor till Tom Waits.

Så som syndaren blir församlingen,
När pastorn predikar Jesus lidande,
Blir det väl inte bättre,
Om alla känner likadant.

***

Förträngt, bortom orden,
Den himmel,
Jag inte får.
Försöker återskapa,
Med orden,
Ridån som faller ner.