När kåken brann

This is how I start another day in my kingdom..

Jag vågade allt, och satsade fel. Men om jag vågat alls, hade jag inte satsat någonting. Och blivit den där, killen vid fönstret, med drömmar av papperstranor. Och barkbåtar. Jag är glad över att jag i alla fall satsade. På att bli någonting.

You know I have a love for everyone I know..

När kåken brann, var hela stan där. Plötsligt visste alla vem jag var. I en rökdykares famn, bars jag ut. För att börja ännu ett liv. Som brända barn, skyr eld. Tände jag min brasa lite utanför. Och samtalen om James Joyce, vem var han. Det kändes som att han satt precis bredvid, och flåsade febrilt. Ingen visste att det var jag som tände på. Och insändaren, innan så argsint, nu i full förundran över vem jag var. Och vad jag gjorde där. Anonyma vykort, om en värld för två.

Meningen med livet, är ingen mening i sig. Men en utveckling, till någonting vi inte har en aning om. Snart blir vi supermänniskor, och förstår varför vi gjorde så här. Men var det värt det? Våran mening är att bidra till denna utveckling. Att skaffa barn, att sprida kunskap och gener. Självrannsakan och vetenskap.

Snart finns bara brända barn kvar.
För bara brända barn vet.