Bjornaski, del 1 av 5

En liten fabel, skriven av 'Lo and behold', i gästboken.

" >>> Cassius! Du är bara en fet posör! En radhusrevoltör! Med mig är det annorlunda dock serru grabben. Asså, du är Camus, jag är Bukowski. SKÅDA nedanstående härliga novell, fjärran dina KONSTLADE fnitterkänslor av tuggummisnyftningar och rosasvarta pandaflickslängtan. Ett gediget stycke bleknad, bruten och uppbänd asfalt - en luffargubbes mustiga spya att rinna nedför ditt medelklassintellektuella konstnärsbröst, så känsligt och vekt. HÄR SERU, HÄR KOMMER DET RIKTIGA LIVET DIN JÄDRA KONSTNÄRSSKÖKA:

Bjornaski vaknade långsamt. Han vek undan de skitiga lakanen och satte sig upp i sängen. Han hostade till våldsamt, spydde rätt ut utan förvarning. Det var imponerande vilken mängd öl han tryckt i sig under natten, och som nu kom upp.

Efter anfallet kände han sig matt, och föll tillbaka ner i sängen. Efter en timme ringde telefonen. Signalen skar som en horas skrik i hans öron. Han svarade ilsket:

- Du kan dra åt helvete!

Han lade på. Han tog en öl från nattduksbordet och drack den långsamt.

En timme senare ringde det igen. Han svarade utan aggressivitet denna gång. Det var Johnny, bookmakern. Bjornaski satte en femma på Blitzkrieg, vinnare lopp sju. Han lade på telefonluren med ena handen och greppade ytterligare en öl med den andra.

En halvtimme senare knackade det på dörren. Bjornaski orkade inte ropa till svar. Dörren öppnades ändå. Rosalie trädde in i rummet. Hon hade fina bröst och härliga lår, men såg ut som en häst hade sparkat henne i ansiktet. Det var synd om henne. Herregud, det var synd om dem alla. De var samhällets avskräde, och de visste om det. De hade aldrig haft en chans och skulle aldrig få nån. Bjornaski grät inombords för Rosalies och alla andra vinalkisars och horors skull.

- Jag var på en uppläsning med Strobersky idag, sade Rosalie.

Bjornaski gned sig trött i ögonen.

- Strobersky är en fitta.

- Jag trodde du tyckte om fitta? svarade Rosalie.

Bjornaski drog på munnen. Herregud, det var sant. Det gjorde han. Skrattande drog han ner Rosalie i sängen och stoppade in den. Flåsande och stånkande arbetade han sig längre och längre in mellan hennes ben. Det långa stripiga håret, som han inte brytt sig om att klippa på ett halvår eller två, föll ner i ögonen på honom. Att sikten skymdes gjorde det lättare, och han kom överraskande snabbt. Han rullade av henne.

- Du knullar som en giraff, sade hon.

Han visste inte vad hon menade.

- Som en stor jävla giraff, fortsatte hon.

Bjornaski sträckte sig långt ner under sängen och tog fram en vinflaska. Han öppnade den och räckte den till henne. Förhoppningsvis skulle den få henne att hålla käften om sina giraffer. Det gjorde den. Hon söp upp den på nolltid. Medan hon drack tittade han in under hennes kjol, mellan benen. Kollade in murvan. Inte för att han var så värst intresserad. Men vad skulle han annars ha för sig medan hon drack? När vinet var slut öppnade han en öl till henne och två till sig själv. Efter halva ölen hade hon somnat.

Bjornaski strök sig över munnen med handen och gick upp till fönstret. Han tittade ner på gatan. Bland några soptunnor misshandlade två poliser en uteliggare. Det var en rå syn.

Bjornaski rös, halsade ölen och vände sig mot sängen igen. Han lade sig bekvämt tillrätta invid Rosalie och lade armen om henne. Greppade ett av hennes stora mjuka bröst med sin valkiga hand. Tog en klunk öl. Slöt ögonen. Somnade långsamt.

>>> JUST DET! Ett gruvligt smakprov* ur verkliga livet, där du inte kan räddas av MP3-spelare och Håkan Hellström-lyrik. Åh herregud, din flickskolepretentiösa ordmani skulle krossas utan hopp om räddning av blott en slarvigt ivägsprätt fimp från en person med en den minsta anknytning till VERKLIGHETEN. Herregud, fattar du inte, när du ligger och tjurar på ditt rum och läser Kafka och slår dina nävar mot inbillade murar och putar truligt med läpparna mot personer du aldrig träffat och dansar för imaginära barn av alla åldrar står en medelålders murare någonstans i Sverige och tar på sig ett par grova handskar för att utföra ett JOBB, och medan du försöker rimma på Baudelaire och tar på lite extra kajal kryper en takläggare fram på isolering av asbest. Fyyyyyy fan.

*se de tre fyra fem nedanstående inläggen darling och läs dem i kronologisk ordning."

...man tackar, man tackar.

Jag tycker om dig trots att du hatar mig, och kanske just därför. Fortsätt skriv. Puss.