476. NAPALM

Bryr mig inte längre om att kunna somna in, på nätterna. Ligger bara nöjd, lycklig, belåten, över att ha överlevt. Befruktelsen, kom aldrig till mig. Det var jag som bet äpplet, och knäckte oskulden, på Eva, sedan, Adam, och sen ormen. Bryr mig inte längre om att somna in, de självlysande orden, kan lika gärna blända mig. För vad som finns kvar, och vad jag har, gömmer jag i skuggorna, platserna, som orden glömde av, bekännelserna, hur jag inte räckte till. Den fräna stanken av NAPALM, in the morning, varför ska man somna då. Med klockans alarm, utlöser, kanske någon, förödelse, en bilbomb på en marknad, färgar allt i rött, ett kamerastativ, välter, över ketchupen, med låtsasblod, kan jag verkligen, bli mätt, och större sen. Med kamerastativet, ska jag välta över, mitt liv, igen. På andra sidan ån, ser ni mig? Jag välter livet, omkull, som första bladet, på tidningen, står trycksvärtan utbränd, i mitt namn, att han den där, var ingenting att ha. Kan lika gärna somna in, finns ingen napalm, kvar, att vakna till.