477. Kids, ta min hand

Kids, jag är inte bara, PÅ G. Jag har mens, kids, jag har mens. Det sprutar, kids, det sprutar blod ur mina armhålor. Kids, jag har mens, och när jag sover, lägger jag mig UPP och NER. Kids, jag har ingenstans att sova, min mamma ringer varje dag. Men nu ska hon byta lås, till rummet där jag bor. Kids, jag har mens, och sen dricker jag upp, mitt blod, till att kunna spotta ut, eller svälja ner, i törst, eller, som en fontän, kids, ni vet alla vem jag är. Kids, på andra sidan skärmen, jag vet att ni ibland, har undrat vem jag är. Kids, jag bär Converse-skor och är precis så förlorad, som ni tror. Kids, det finns ingenting här, mer att ta hem. Ingenting, mer, kids, det finns ingen mer här, än ett litet barn, som en gång, lärde sig stava två ord, som alla andra i klassen, lärde sig 1+1. Kids, mitt fönster pekar ut mot Linnégatan, och någon gång har någon av er, gått förbi, när jag står där uppe och följer efter er, med blickarna. Bara önskade att jag kunde ta en enda av er, kids, i handen, och följa efter till platsen dit ni går. Kids, vart går ni på nätterna? Kids, varför skyndar ni fram. Kolla upp på mig, och min röda t-shirt. Kolla upp på mig, säg, hallå. Kids, då ska jag säg hej till er. Kids, jag hänger på Skunk, under falskt namn. Kids, jag skriver här, under pseudonym. För att dom jag tog med mig, när jag började gå, inte ska vika av, och bli rädd för vem jag är. Men kids, hallå, kids, ni vet ju precis vem jag är. Kan vi inte gå ihop? Kan vi inte förstöra, den här staden, med kärleken, låta den bara, försvinna, bakom danssteg och höga skrik, när vi sjunger med, i en sån där, vacker poplåt, om att vara precis så här, och vara nöjd med det. Kids, jag tycker om er. Kids, vad söta ni är. Listar Bright Eyes i långa rader, skriver Emil Jensen, på varenda spårvagn. Kids, jag behöver inte veta varför, ni skrev sådär, kids, ni behöver inte tycka likadant som mig. Jag kan väl, få vara, erat kid ändå? Vi kan väl hålla i hand, och låtsas som att allt är bra. Ta min, hand, och låtsas, att allt är bra. Ta min hand, så blir allt bra. Kids, jag är så lycklig. Jag skulle kunna dö nu, jag är precis, där jag vill vara, och jag har aldrig känt så här förut. Kids, jag är lycklig idag. Kids, ni får gärna vara lyckliga med mig. Vi kan springa på kapp, och jag kan komma sist, bara för att se er le. Kids, jag är här, för att se er le, jag är här, för att dansa med er. Jag är för, att om ni, kids, vill ta min hand, så finns den här, och jag kan sträcka fram den extra långt, lite längre, än någonsin förut. Kids, så ta min hand. Allt blir bra, kids, när ni tar min hand. Och om ni inte mår bra, läs det här, och skicka ett mail. Ni kan bara, titta, upp, mot sjunde våningen, på Linnégatan, för där står en kille, ett barn, i röd t-shirt, och tänker på er. Hur fina ni är, som vill ramla, ut, från fönstret, och säga hur fina ni är. När ni går. Som vill skrika, över hela Linné, att ta min hand, så blir allt bra.