543. För att bevara kärleken..

Dom sa, love will tear us apart. Och jag svarade, vad är kärleken, om inte någonting att dra isär, ett förälskat par, som mot sin vilja, skiljs åt, vad är ett levande, pumpande hjärta, om inte, ett hjärta som i panik, letar efter sin andra halva, vad är blod om inte någonting att dricka upp, vad är en man om inte törsten att dricka upp blodet som rinner under honom, vad är ett liv, om inte rädslan för att dö? Och drunkna däri! Vad är kärleken, om inte, att, riva den isär. Vad är förälskelsen om inte att pussla två söndriga, trasiga, själar, ihop igen. Men vad händer sen? För att bevara kärleken, krävs någon där, eller någonting, som gång på gång, river allt isär igen!

För att veta att man finns, för att veta, att man verkligen lever, krävs någon där, eller någonting, som säger precis tvärtom! För att känna sårbarhet, krävs bara några ord, som mot sin vilja, säger hur liten man är. Men för att verkligen, vara liten, krävs en spegelbild, och på andra sidan spegeln, en människa, som på ett eller annat sätt, trodde att han var mycket större än sådär, eller en människa, som på alla sätt och vis, alltid vetat, att han aldrig, heller kommer, bli större än så här. För att känna friheten, krävs både bom och lås, för att känna inre frid, krävs inferno och strid, kaos, och död.