605. Glasblåsaren

Det blir bara plast. Allt blir bara plast. Kvar finns ingenting.
Vi går som plastfigurer i plastpåsar.
Till plaståtervinningsplatser.
Där vi skiljer lös plast från hård.
Och skrattar lite åt folket där,
Som alltid slänger fel!
Funderar sen fundersamt,
Över våra egna liv.
Tänder plastcigg; inhalerar rökmolnen.
Plast, plast, plast.
Kvar finns ingenting.

***

Borta, borta, borta.
Min apati försvunnen,
Som en fjäril kravlar sig ur,
En stängd hand!
Jag försökte kväva den,
Med omsorg, jag försökte
Kväva den med ord.
Istället, nya böcker,
Mitt hjärta pumpar,
Jag andas hårt.
Plötsligt betyder allt som händer,
Allting.
Nyhetsankare på TV:n,
talar om mitt liv.
Jag ser det i deras blickar.
Omsorg, hån,
och död.
Folk som ramlat runt i Cheap Mondays-jeans,
Ramlar nu på mig!
Skäppost fyller inkorgen.
River upp böckerna,
Läser högt, och spottar saliv,
Apatin är borta, och i dess frånvaro,
PARANOID.
Som om jag jagade fjärilen,
Och sprang omkull, det jag så ömsint,
Byggde upp ett
Hem för mig och fjärilen.
Handen fortfarande knuten,
Och i fjärilens tomrum blandas
Vindens kalla strömmar,
Med varma kårar av svett!

Som om fjärilen förföljer mig.
Som om apatin var min bästa vän.
Komplott, komplott,
Är jag utsatt för bedrägeri?
Vem hällde knark i min kopp,
Vem klippte av mitt långa hår?
Vem bet av mina lackade naglar,
Vem skrev att jag var fin?

Jag skulle skriva ner allt,
På vägen hit,
Men glömde av vem jag var,
I berättelsen,
Glömde av vart jag var,
Och klev av på fel hållplats.
Där fanns ingen återvändo,
Så jag började gå,
Dit alla andra gick,
Var på väg, med två bruna papperskassar,
Packade för hand,
Handtagen skavda i djupa fåror
Över fingrarna.
I den ena papperskassen, kläder.
I den andra, resterna av ett liv;
Böcker, skivor, pennor och ett block,
Med tomma ord, halva berättelser,
Filmmanus, poesi,
Som om ruinerna nu började, rasa,
Över mig.
Var det inte jag som skulle rasera dom?
Var det inte jag som skulle börja leva igen!
Fortsätter gå, dit alla andra
Är på väg
Och i en återvändsgränd,
Står alla jag känner,
Och röker heroin.
Levande musik, från döda spelmän,
Smutsiga toner, från polerade instrument.

Jag som skulle skriva filmmanus ikväll.
Jag som skulle rita paint-bilder.
Jag som skulle fotografera omgivningen.
Jag som skulle göra blandskivor.
Av det blev ingenting.
Jag som skulle läsa Albert Camus.
Solsjinetsyn. TS Eliot.
Av det blev ingenting.

Jag var för ivrig.
Jag för snabb.
Jag drev tankarna, in i ådrorna.
Blodets kanaler, jag
Simmade motströms,
Folket på gatorna,
Vet ingenting,
Men vad vet jag mer än dom,
Om inte deras brist,
På harmoni.
Men när tankarna gav upp,
Och strömmen vände håll,
Hade jag glömt av orden,
Att fästa dom vid.
Korsfästa varje ord.
Korsfästa mig själv.
Och låta tankarna stå bredvid.
Låt inte det bli mitt liv.
Jag måste skärpa mig.
Jag måste skärpa mig.
Jag måste låta bli,
Att i varje andetag,
Andas ut luften extra hårt,
För att känna pulsen,
Stanken av blod,
Stinker bara ruttet till slut,
Som eldens aska,
I en vag mans själ,
Bara blir krut,
Att spränga kroppen med.

Ska jag ha mig själv att klandra,
För att jag föll ihop framför spegeln?
Ska jag ha mig själv att tacka,
För att jag krossade den?

När det är krig på botten,
Vill man att ytan ska bölja,
När det är torrt i håret,
Vill man ha hårgelé!
Vill man ha regn,
Som svett och tårar,
Blod, saliv, urin.
När ytan är blank,
Vill man hoppa i,
Flyta med strömmarna mot öppet hav,
Om inte strömmarna vänder så drunknar jag!
Och drunknar gör dom,
Som inte vet,
Att på botten av havet finns inget liv.
Drunknar gör dom,
Som vet,
Vad livet går ut på,
Och om det är värt det.
Drunknar gör vi alla någon gång,
Till ensamhetens brus,
Och tystnaden,
Till ensamma fåglars sång,
Och kärleken.

Ska jag ha mig själv att klandra för att
Jag drunknade i min egen
Spegelbild.
Det var bara ett glas vatten,
I vänster hand,
Jag önskar att jag
Visste det då.
Ska jag klandra mig själv,
Eller glasblåsaren?

Ska jag ha mig själv att klandra för att
Jag drunknade i min egen
Spegelbild.
Det var bara ett glas vatten,
I vänster hand,
Jag önskar att jag
Visste det då.
Ska jag klandra mig själv,
Eller glasblåsaren?