606. Klubban över sargkanten

Imorgon ska jag:

Vakna. Fixa papper; pass, foto, till det kinesiska konsulatet. Leta fram Bokia, presentkort. Gå till stan och fika med farsan. Gå till Bokia. Gå till det kinesiska konsulatet. Köpa öl på systemet. Söka efter flygresor till Kina. Göra en blandskiva till Niclas. Kolla upp uteställen. Kolla upp kurser att söka, i Lund, till våren.

Filmmanus. Paint.

***

Cigaretten har en helt central roll i mitt liv. Som nyckeln till frihet sällan vrids om. Jag bara tittar på den, och lutar mig tryggt tillbaka, glad att veta att den finns.

***

Jag kan inte vara lycklig. Jag tror inte på lyckan. Jag tror lyckan är en lögn. Men jag tror inte på sanningen. Jag tror att sanning och lögn är samma sak. Olika sidor av samma tanke. Men bara lögnaren vill få folk att tänka om. Sanningen kommer serverad på ett silverfat, till dom som inte tänker alls, till att inte tänkas på. Bara sanningen bryr sig om lögnaren. Men lögnaren bryr sig inte om sanningen, han bryr sig inte, för att han inte tror på den. Han tror inte på den, för att han har tänkt; tänk om den har fel. Hur liten jag skulle vara då. Och han skapar lyckan för att vara lycklig. Han gör lyckan till en lögn, han kan bo i. Och säljer den till folket som går förbi, på löpsedlar, med stora ord, i svart svärta, här står sanningen! Och det är alltid olyckliga nyheter, olyckliga ord, staplade på rad. Så jag bryr mig inte om att vara lycklig, det passar inte mig, att tro på sånt. Jag är varken lycklig eller olycklig, men som lögnaren inte bryr sig om sanningen, och likt förbannat tjänar sin lycka på att sälja den, som olyckan och lögnare, likt förbannat bryr jag mig inte om lyckan och är väl olycklig för det. I alla fall inte lycklig! Som, likt förbannat bryr sig sanningen om lögnaren och blir olycklig där för. Likt förbannat bryr sig lögnaren om mig, och skriver en löpsedel om mitt liv. Och så, och bara så, kan folk tro att jag finns, att jag lever, på riktigt, och att jag, som den tragiska, olyckliga, figur jag är, gestaltar sanningen!

***

Klubban över sargkanten,
När blir jag fulltalig igen?
Tandskyddet fylld med blod,
Hjälmen fylld av svett.
När blir jag fulltalig igen?

Skridskoskenorna av rost.

Det vänstra benet vilande
Över det högra, lite
Feminint,
När blir jag,
När blir jag,
Blir jag, blir jag,
Någonsin,
Fulltalig igen?

***

Blandskiva, Niclas:

1. Spiritualized – Ladies and gentlemen..
2. Neil Young – After the goldrush
3. Placido Domingo – Nessum Dorma
4. Desmond Dekker – Beautiful and dangerous
5. N.W.A. – Express yourself
6. Lee Perry – The upsetter
7. Wu tang-clan – Tearz
8. Gram Parsons – Love hurts
9. The Kinks – Death of a clown
10. The Velvet Underground – All tomorrow’s parties
(Bob Dylan)
11. Bright Eyes – Nothing gets crossed out
(Libertines)
12. Rolling Stones – Wild horses
13. Van Morrison – Madame George
14. Joy Division – Disorder
15. Dean Martin – Memories are made of this
16. Love – Alone again or
17. Tom Waits – Downtown train
18. Billy Bragg & Wilco – Birds and ships
19. Tindersticks – Tiny tears
20. Lambchop – The boy who loved beer
21. Tullycraft - They’re not trying on the dancefloor
22. The Clientele - Saturday

Bara en anledning för att få göra ännu en lista över bäst låtar, bäst idag.

***

David Letterman; slickar tungan runt läpparna som en reptil, slår händerna mot varandra med utspända fingrar.

***

Filmmanus: Fjärilen: Slutar med att den ena pojken åker till stan, i ett tåg. Man följer pojken som tog hans håv, när han springer efter fjärilen som rymde. Fjärilen flyger över en järnvägsövergång, tåget kommer, och pojken dör. På tåget sitter den andra pojken och tittar ut, på skogarna, som åker förbi.

Det som ska vara med i filmen: Kyrkscenen, familjen sitter vid bänkarna. Dom är pryda, välkammade, stela. När pastorn säger halleluja ropar de HALLELUJA. Pojken, välkammad, sitter bredvid och tittar ut ur fönstret. Ser en fjäril i fönstret. Frågar morsan om han får gå på toaletten, hon säger: NEJ, barskt, surt, SITT NU HÄR och var tyst! Fjärilen sitter kvar på fönsterkarmen, han frågar igen: Men jag måste gå. Till slut säger hon, men okay, snabbt. Han smyger ut, tar håven bakom jackan, smyger ut ur dörren, stänger tyst, smyger över gruset. Går till fönstret. Inifrån kyrkan ser man familjen sitta, och i bakgrunden, fönstret, och en håv som vispar åt sig fjärilen. Fjärilen flyger ut ur håven, pojken springer efter. Springer och springer och springer och springer och springer. Säger, Pele ska få en kompis. Pele ska få en flickvän! Springer och springer, in i en skog, över en grusväg, och där, en järnvägsöverfart. Och död! Den andra pojken, utan håv, bor i en brokig familj, arbetarklass, alkohol, dom blir skitsura när han blev av med håven, och slog honom med skärpet, drack öl, får köpa en håv till, fångar en fjäril, som får heta Maradona. Pappan och mamman blir jätteglada.

***

Filmmanus: Klassen: Slutar med att den auktoritära läraren läser upp ett stycke poesi, från en elev, som han gör narr av, och eleven stiger upp, säger till läraren: Skratta då, skratta din jävel, det Robert Burns. Robert Burns från Edinburgh, känner du till honom? Läraren hämtar pekpinnen, eleven slår honom i bakhuvudet när han vänt sig om för att snabbt dra till sig pekpinnnen. Läraren slår huvudet mot katederkanten, svimmar av och blir liggande på marken. Eleven vänder honom om, säger, vakna, vakna din jävel. Läraren spärrar upp sina ögon. Eleven tar tag i pekpinnen som ligger i lärarens ena hand, och trycker ner den i hans ena öga. Det var Robert Burns, Robert Burns din jävel. Robert Burns från Edinburgh.

***

Filmmanus: Farsan. Handlar om att farsan och hans son sitter och snackar på ett café. Snackar om allt, snackar om Mike Powell 1991. Snackar om musik, litteratur. Pojken knarkar. Kokain. Träffar en flickvän som knarkar kokain, desperat efter pengar. Så hon prostituerar sig. Farsan köper henne. Sen snackar pojken och flickan, och säger att det var en äcklig gubbe. Han blir hennes stammis, ger henne mycket dricks. Pappan och sonen diskuterar. Sitter vid ett café och diskuterar. Pojken åker till flickan. Hon, flickan säger att hon mår dåligt, att gubben är äckligt och att hon ska lägga av med knarket. Dom gråter lite. Sen säger sonen att han också ska lägga av. Hon behöver inga pengar, så hon prostituerar sig inte längre. Farsan kan inte ta det, och våldtar henne. Då kommer pojken. Ser vad som händer. Tar ut farsan till köket i lägenheten. De sätter på te, snackar. Allt verkar vara som vanligt. Tjejen ligger på sängen. Pojken säger till farsan, kom vi går, kom vi åker hem. ”Vi sätter oss och fikar igen.” Han tar farsan runt midjan. Farsan lägger armen på axeln, nedslagen, pustande. Pojken går fram till flickvännen, säger: Jag älskar dig, älskling, jag älskar dig. Kysser henne på läppen. Dom går, farsan vänder sig om, säger, förlåt. Pojken leder ut farsan, säger, såja, såja. Det ordnar sig. Flickan tar på sig sina byxor och springer ut till bilen. Pojken säger: åk inte med. Åk inte med. ÅK INTE MED! Men flickan vägrar, och åker med. Bilstereon sätts på, en sista låt. En bra låt. Hm, vilken? Han kör ut bilen från bron, så att alla dör.