625. Caroline and I

På golvet ligger Caroline. Utslagen.
Full. För full och däckad.
I sina spyor.
På mage, naken.
Så jag ber henne vända sig,
Om lägga sig på rygg,
Så att jag kan se hennes bröst.

En tavelförsäljare kommer hit,
Straight outta Budapest.
Han frågar vad jag vill ha.
Så jag säger, ta fram din billigaste tavla.
Och han fram den.
En fruktansvärd bild.
Fruktansvärt ful.
Sprayad i silverfärg.
Så jag skrattar den.
Och kan inte lägga av.
Han tror jag gillar den.
Jag gillar inte den.
Och ber han gå.

***

Och du sa:
Du dissar mig bara genom ditt sätt att stå och röka din cigarett.
Du dissar världen också.
Det är ingenting jag tänker på,
Jag står olika beroende på hur jag känner mig.
Stackars dig, och stackars värld.
Den lilla inrutade värld du befinner dig i.
Så jag svarade:
Här, tänd en egen cigg,
Lämna mig i fred.
Och om du inte tänder den,
Så dissar du mig på samma sätt.
Mitt inrutade, lilla, liv.
Och inte bara mig, du dissar alla
Som har stått så förut.
James Dean, Rimbaud, Bob Dylan.
Fattar du vad du ens,
Vad du ger dig in på?

Verkligheten är inte stor nog.
Sanningen inte intressant.
Det är i tankarna drömmar föds.
Det är som drömmar vi drar,
Från plats till plats.
Det är i drömmarna vi lever.
Och i tankarna, föds till
Framtidens sanningar.
I drömmarna föds nästa verklighet.
Den nya världen,
Är inte långt ifrån.
Nutiden bara här på besök.
Men vägen dit är svår att gå.
Kantad utav av alla spräckta drömmar.
Brustna hjärtan.
Jag har redan börjat vandra den.
Och jag plockar upp vad jag känner för,
I dess dikeskant.
Som om det vore min plikt att göra så.
Som om det var mitt liv som låg
Och ruttnade.
Jag kammar håret,
På döda barn.
Jag knäpper gylfen,
På hycklare.
Sminkar deras ansikten,
Som om det var mitt eget lik.

Ni kan kalla mig för drömmare,
But I’m not the only one.

Jordgloben står mitt på bordet,
Vid sängen.
Den är mitt andra hem.
När är jag ensam,
Snurrar jag bara jordgloben,
Motströms flera varv.
Stannar den,
Genom att trycka pekfingret mot pannan.
Som ett litet barn vid chokladhjulet.
Vinner alltid högsta pris.
Men när kontrollanten ska förklara vad vinsten innebär,
Kan jag inte förstå vad han säger.
Hamnar bara utslängd,
i ett främmande land.
Där alla talar främmande språk.
Jag säger, jag säger,
Jag är lika hemma här,
Som i min egen säng.
Jag kan lika gärna stanna kvar.

Hymla inte. Hymla inte.
Söta tanke.
Aldrig sötare.
Än baktankens ondskefulla plan.
Intentioner överallt.
Men ingenstans,
Någon som sköter om dom.