641. Rädslan

Viljan att vilja åka,
Och oviljan.
Strävan att leva,
I alla vädersträck,
Leka mig jorden runt,
Varv efter varv.
Egentligen bara skymd,
Av rädslan,
För att se någonting.
Skymd av mina egna ögonlock,
Som jag fäller ner,
När allting är för bra.
För lätt.
Och så kisar jag mot solen.
Så måste man kisa mot sånt.
För att inte bländas,
Och bli blind.
Rädslan,
Den ömkliga rädslan.
Den vilseledande rädslan.
Hoppets rädsla.
Förtvivlans rädsla.
Ursinnets rädsla.
Som lyckans rädsla.
Rädslan för att inte kunna leka igen.
Runt jorden.
För att se någonting,
Som får mig att lägga av.
Slå mig på bröstet och säga:
Det är nog.
Det är slut.
Det är dags att packa upp väskan.
Jag har sett mycket nog.
Feghetens rädsla.
Uppbrottets rädsla.
Rädslan för att vara rädd.
Ilskans och raseriets rädsla.
Alltid samma rädsla.
Men aldrig rädsla i en uppgiven människas kropp.
Aldrig rädsla i en nöjd mans kropp.
Av rädsla vaknar vi till liv.
Rädslan håller oss vakna.
Rädslan för att dö.
Rädslan för att somna.
Rädslan för att leva kvar.
Men aldrig rädsla i en belåten mans kropp.
Aldrig rädsla hos någon som vet.
Av rädslan åker jag i väg.
Ett varv till.
Ett varv till.
Må det alltid hålla på.
Rädslan för att förstå någonting,
Som får mig att glömma av,
Allt jag inte förstod,
Men snurrade varv efter varv,
För att veta mer om,
För att inte heller någon,
Förstod mig.
Rädslan jag alltid burit på.
Rädslan för att inte längre,
Förstå vem jag var.
Rädslan för att inte vara rädd.
Den rädslan,
Och bara den rädslan håller mig vid liv.
Ett varv till.
Ett varv till.
Med bara rädslan i packningen,
Och all packning,
I en väska, som handbagage,
Försedd med fem stycken hänglås.
För rädslan av att bli av med väskan.
Bli av med innehållet.
Rädslan och bara den rädslan,
Håller mig vid liv.

En överdos koffein.
För rädslan att somna.
En överdos adrenalin.
För rädslan att sömnlösheten,
Kan bli min död.
Rädslan för att rädslan,
Dödar mig.
Mitt hjärta pumpar för hårt.
Så rädd är jag om mitt liv.
Men knappast omtänksam.

***

Oviljan att döda,
Och oviljan att dö,
Står i samförstånd.
Det är bara vi som inte förstår.
Dör vi för någonting att döda för.
Lever vi för det som dödar oss.
Bara dom som gråter,
Kan vi skratta åt.
Bara dom som inte lever,
Kan förstå livets gång.
Sakerna vi lever för,
Är bara sakerna som dör för oss.
Sakerna som lever kvar.
Är sakerna vi dog utav.
Är sakerna vi dödade.
Är sakerna vi dräpte för ett svar:
Varför leva.
Varför leva kvar.
Bara genom att döda.
Får vi bekräftelse på att vi lever.
Oviljan att döda.
Och oviljan att dö.
Det är livets gång.
Förstår vi inte bara för att det,
Utmärker dom som inte lever.
Och lever gör bara sakerna vi inte förstår.
Så reflekteras i deras döda blickar,
Kontrasterna till våra egna liv.
Dödar vi för att förstå.
Genom att döda dom som har förstått.
Lever gör bara sakerna vi inte kan förstå.
Lever bara för att vi ska förstå dom.
Lever gör bara sakerna vi inte kan förstå.
Lever gör vi för att förstå.
Därför kommer vi aldrig förstå vår existens.
Därför att förståndet dödar oss.
Dödar vi dom som inte dödar oss.
Oviljan att dö.
Oviljan att döda.
Är svaret på vår existens.
Som bygger just på att vi inte ska förstå den.