643. En låtsasvärld

Allt var så främmande, det var nog därför jag kände mig så hemma.

***

Personalen på Tintin jobbar inte dygnet runt.

***

Varför inte starta en blogg där man sitter på en bänk i stan och skriver ner små rader om alla som går förbi, så får folk komma dit och gå förbi för att sen gå hem och läsa om sig själva.

***

Skapandets mani
Jag är fast

***

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var
Underbart
Att ljuga
Om något så här
uppenbart

Ni skyller alla lögner
På lögnaren
Vet ni inte att det var sanningen
Som kom hit först
Bredde ut sig
Slog sig ner
Och bad alla andra dra därifrån
Bygga sina bon
På annan mark
Som om han ägde platsen han erövrade
Alla dom som inte trodde på honom
Utnyttjade deras vaghet
Ovilja
Att bjuda upp till strid

Han vann utan kamp
Så nu har alla kämpar
Fel
(Så jävla) Fel

För mig är han lögnaren
Han får gärna hata mig
Det bevisar bara
Hur rätt jag har

***

Jag är en slagen man

Som en fotbollsspelare som inte gör mål
Stolpe ut
Ribba ner på mållinjen
Långt – långt – utanför
Högt – högt – över
Som en straffläggning utan avgörande
Sitter jag här
Och begär
Att domaren ska singla slant

Jag är en slagen man

Med mina ord
Utan att få till det som jag vill
På mitt sätt
Inte på rätt sätt
I bakgrunden hissas en banderoll ner
Mot gräsmattan
Det står
NU FÅR DET VARA NOG
En bengalisk eld brinner ut
Den brända facklan landar
Precis framför
Min högra fot
Jag ska nog visa dom en dag
Jag vet bara inte hur
Publiken ropar svordomar
Vågen rullar runt arenan
Likt en tsunami
Riktad mot mig
Hur kan folk hata såna som i alla fall försöker

***

Jag är en sån som sitter kvar
Bara för att kunna säga
Vad var det jag sa
Åt dom som gick av
I förtid
Dom som klädde på sig och gick ut
Ens innan eftertexterna kom
Jag är en sån som sitter längst bak
I spermabussen
Bara för att se vilka som går på
Och vilka som går av
Men egentligen är jag bara rädd
För att bli lämnad
Ensam kvar
Egentligen är jag en sån
Som bara är rädd för att
Bli lämnad ensam kvar

För allt det andra är jag modig
I alla fall likgiltig
Går fram till folk på stan
Och frågar hur dom mår
Utan att mena det
Men låtsas
Har aldrig varit kriminellt
Är du en sån som svarar
Känner jag dig?
Trippande på tå därifrån
Vet du inte hur mycket
Det sårar mig
Bara för att du menar det
Du hade kunnat sagt
Tack, jag mår bra
Utan att mena det
I alla fall låtsas
I alla fall låtsas
Är det för mycket begärt?

Först kom svartvita TV-apparater
Neonskyltar som blinkade
I framtiden kommer biodukarna
Vara blodfärgade

Är du en sån som kryper ner i biostolen
Extra djupt
Och knackar han som sitter framför
På axeln och säger att du
Inte ser
Ler ett sånt besvärat leende
Slår ut med armarna
Och säger men flytta då
Med argsint ton

Kom, kom
Vi bygger upp en låtsatsvärld!
Där borgarklassens ungar
Spelar kort med en proletär
Och ett fattigt barn från Afrika
Leker miljardär!
Men när jag säger att
Miljardärerna ska spela en fattig unge
I Afrika
Så finns det ingen där
Kvar som lyssnar
Och det är rikdomens problem
Dom klarar bara av att vara rika
Som prästernas söner inte klarar av
Att leka med dom
Som svär
Det är deras problem och dom
Stänger in sig där
Stänger ute världen
Och låtsasriver ner
Verkligheten
För att bygga upp en ny
Låtsasvärld
På riktigt.

Istället

Låtsasbygger dom upp
en verklighet.
Där låtsasvärlden,
Stod förut.
Som om allting var på riktigt.
När fantasin har brunnit ut

Ljuset står på bordet
Det var luften som tog slut

Säger
Vad var det jag sa
I tystnaden
Faller ner i
Drömmen
Där jag har någon att säga det till
Och dom säger
Vad var det du sa
Och jag vet att jag lever
Bara när jag drömmer mig
Därifrån
Jag vet att jag är hemma
Bara när jag längtar bort
Vet att det är på låtsas
När alla andra förklarar
Hur verkligt det är
Flyr in till fantasin
För att få vara
På riktigt ibland

Skriver ner det jag ser
Med en låtsasmask
En låtsaspenna
Låtsasord
Låtsaspoesi
Skriver ner det jag tänker
Som om det vore verklighet
En fantasi
Som om det gällde
Aldrig eller nu

Låtsas att jag lever
Men skriver bara om hur
Död jag är
Allt det döda jag ser

Bara det borde bekräfta
Intyga
Även tvivlarna
Att jag är en levande man

Hindrade inte mig
Från att jubla på riktigt
När jag låtsasvann
Vem kan förneka att jag inte vunnit
Utan att se vad som verkligen
Gått förlorat
Kanske sanningen försvann
Men det är inget nederlag
Månen dödar alltid solen
Innan natten blir till dag
Orättvisan dödar rättvisan
Innan rättvisan blir lag
Dödar rättvisan i hämnd
Och gör mordet till en lag
Där rättvisan dödar alla
Som stark man dödar svag