642. Idol 2005

Vad fan, jag har lärt mig blogga. Som en äkta, eh, bloggare?

Ska försöka hålla igång med iallafall ett sådant här blogginlägg om dagen framöver.

Och inte massa poetiskt babbel. Oh no. Oh no.

Lambchops Steve McQueen är en skitbra låt.

Jag har inte borstat tänderna på två dagar. Fan.

Bob Dylans Lay lady lay är en bra låt.

Om 12 dagar åker jag till Kina. Har inte planerat någonting. Oh shit, my OMG, o my motherfuckinggod, OMMFG. Skitsamma, jag drar iväg med min quicksilver. Som i Indien. Köper kläder på plats. Softar.

Ikväll kommer L. hem, och vi ska vara med varandra i helgen, som redan är inbokad med klubbesök, träffar, hej, förfester, kanske. Långväga besök från Israel hos någon lite utanför. Yes, yes. Yes. Yes. Jag är redo. Jag har fyllt mig själv med uttråkning, bara för att kunna sprängas i bitar någon gång.

Shakespeares Hamlet, ohsh - trodde inte jag skulle läsa den.

Vad jag ville ha sagt med den här skiten, är att: Jag snart ska fixa en bloggportal där jag länkar till alla jävla bloggar som finns. Och allt blir bra. Trycka upp en låttext på Sitting on a fence-bloggen. Äta pyttipanna. Duscha. BORSTA TÄNDERNA. Dricka te. SMS:a ett SMS och fråga om jag får knycka en dikt och trycka upp den på Sitting on a fence.

Vad jag ville ha sagt med den här skiten framkom inte ens där; haha. Jag är bränd. Jag kommer aldrig fram till poänger, ingenting. Ingen förstår. Jag ville ha sagt att Idol 2005 börjar arta sig:

* Att Timbuktu-snubben är cool
* Att Norrlandstjejen visserligen är töntigast men ändå söt och med karisma och den nya Cornelia utan att vara det minsta cool.
* Att duetten med den feta skäggiga mannen och den lilla irakiska tjejen igår när hela juryn grät och verkade skämmas över det, var fan, HUR BRA SOM HELST. I kuken. Dete var skitbra.
* Att han som fick black-out och sen fixade det, rock-killen i svart, stram jacka, han som Kirshten sa ANTINGEN SJUNGER DU NU, ELLER SÅ GÅR DU UT.. ni vet säkert vem jag menar.. han är snygg. Coolt snygg. Rockig.
* Att det är synd att Lennart åkte ut, för människor utan självdistans är alltid underhållning.

Japp, det var väl det. Hej. Hej.

Dessutom: PS. Wu Tang-Clan - Tearz. Bäst.

Varför inte starta en blogg där man sitter på en bänk i stan och skriver ner små rader om alla som går förbi, så får folk komma dit och gå förbi för att sen gå hem och läsa om sig själva.

Det får bli nästa projekt. Nästnästa projekt. Vadfan. Någon gång, ever.