Världens 50 bästa låtar och ett soundtrack till mitt liv (plats 40 - 36); Blek och undernärd

"Newspaper taxis appear on the shore,
Waiting to take you away."

Sa har kommer vi igen, jag slanger ner den sista coken i halsen bara for att vara med, vara beredd, allt det har, dom javla latarna, ge mig mer an jag nagonsin lyckas kasta ifran, slanga bort, fortranga, BLI AV MED. >>>

50. Iggy Pop - Lust for life
49. Wilco & Billy Bragg - Birds & ships
48. The Clash - Jimmy Jazz
47. The Moldy Peaches - Who's got the crack
46. Frank Sinatra - The train
45. Jackson 5 - I want you back
44. James Brown - Please please me
43. Pixies - Here comes your man
42. The Flaming Lips - In the morning of the magician
41. Leonard Cohen - Famous blue raincoat

40. The Beach Boys - I'm waiting for the day

Och jag var valdigt liten och fick ett hart paket med fem pyjamasgubbar pa framsidan och en BEACH BOYS-skiva, en javla greatest hits, och blev helt nerknarkad i SURFIN USA och yes, yes, yes, Good vibration var bara sa javla bra, och sen gick det over och jag tankte, jag vill inte att det ska ga over, men det gick bara over, som what ever, och nagra ar senare kopte jag Pet sounds pa en sunkig skivaffar i Manchester, Oldham street, och dammet yrade runt och det var skivan som jag vet inte, dar producenten Brian Wilson blev ett geni, visade sitt geni, och det var skivan som fick hela The Beatles att inga ett partnerskap, en vanskap, den formen av vanskap som formas nar tva sjalsfrander hittar varandra, men pratar olika sprak, och God only knows var laten som fick Paul McCartney att grata om natterna och man kan hora det pa hans alster, och Brian Wilsons husgud var Phil Spector och Brian Wilson grat nog bara till tonerna av Be my baby, om han nagonsin grat, och man kan hora det har, inte att han grater, men att han kanske grater, kanske dansar, sakert svavar, fortfarande, 4-ever, och Pet Sounds var skivan som fick alla journalister att ga av och det var skivan som fick Brian Wilson att ga in i samma morker och tunnel som senare skulle fa en paranoid-trasad Kevin Rowland att nastan do 17 ar i rad for att senare komma ut, stalla sig upp i en rosa trika, och skrika att HAN FORTFARANDE LEVER, bara for att den inte salde sa mycket, och om jag tanker efter jattemycket, skitmycket, sa kan jag bara komma pa en skiva som ar sa klockrent javla producerad, ur ingenting, som Love's Forever Changes, och man kan hora hur Brian Wilson star med en fascisthand knuten mot alla gruppmedlemmars tinningar och sager SJUNG SA ELLER LEAVE IT, och i den har laten, i den har javla laten, nar allt sitt javla inferno och Brian Wilson har aldrig varit mer inuti Be my baby an nar trummorna gar igang igen och Brian himself sjunger I kissed your lips when your face looked sad, it made me think about him and that you still loved him so - som om - SOM OM - SOM OM - han redan krupit in i den javla tunneln och stangt alla dorrar och bestamt sig for att dom som Arthur Lee i Love bestamde sig for att do och skrev sitt Forever Changes och kanske har det nagonting med det att gora, kanske maste man veta nagot sant, for att stanga ut allt annat och FA KONTROLL OVER SITUATIONEN och det ar vad allt handlar om, KONTROLL, vilken javla kontroll Brian Wilson har over hela musikhistorian 4-ever i just dom raderna och jag satt i ett kallt vardagsrum i Manchester som luktade gammal ost och kaffe som statt pa och Zelda utan mat och rattor under soffan och vindarna som blaste in och aldrig ut och brev som skrevs men aldrig skickades till flickvanner som dumpats men aldrig forsvunnit och varfor ar jag kar i alla dom som ens tittar pa mig, sa jag och lyssnade pa laten och grat och tankte pa att Paul McCartney ocksa grat, sakert, och nu ar vi i alla fall 3 stycken, och vi kan bli basta kompisar, sjalsfrander pa olika sprak, sa ska jag dromma i natt.


39. Kevin Rowland - Concrete & Clay

My beauty var skivan som kom efter Don't stand me down och som bevisade att Kevin Rowland var vid liv men anda inte saker och det var skivan som fick en halvfull Andres Lokko att utropa VARLDENS BASTA ALBUM och det var skivan dar Kevin Rowland tolkade Whitney Houston sa att aven dom vitaste slynglarna i Kalmar fick for sig att soul var bra och att, MEN ATT, Kevin Rowland var bast, och ingen fattade ens att pa samma skiva finns en cover av Concrete & Clay som ar sa javla osannolikt javla bra sa att det egentligen inte gar att fprsta annat an om man laser texthaftet till Don't stand me down dar Kevin Rowland sager att han dromde fram melodierna till What she looks like, och My national pride, och kanske forstar, utan att forsta, men forstar, ah, ni fattar val - att nagon gang efter 17 ars deppresion fick Kevin Rowland en drom om hur han flog fran horisont till horisont och vavde spindelvav mellan stjarnorna till ljudet av JAZZMUSIK, haha, och att det sakert var den drommen som tog honom ur den 17 ar langa deppressionen och att det sakert var den sangen som fick en nykter Andres Lokko halvfull enough att saga att My beauty ar varldens basta skiva, och forsta, utan att forsta, och jag har dansat till den laten i 4 ar snart bara for att dromma samma drom, en drom, en drom, i alla fall, som kanske kan ta mig harifran.


38. Love - Alone again or

Och historien om Forever Changes, skivan som den har laten inleder, ar en historia av liv och dod, en san dar Romeo & Julia-pjas, en san dar Shakespeare, en san dar, historia, dar alla dor, men slutet ar lyckligt anda, pa nagot satt, pa nagot javla satt, sa kommer jag ihag dagen da jag lyssnade pa den har laten for forsta gangen som om det var igar, hur strakarna skar igenom bara for att lagga sig over varenda soluppgang, hanga som en midsommarkrans under varje solnedgang och anda doda, doda, doda, med sin javla briljans, sin javla perfektion, sa har manga forfattare, poeter, foraldralosa barn dott i Hemingways fotspar nar Hemingway skrev Den gamle och havet for att alla fattade att ingenting kommer bli lika bra igen och John Steinbecks Bland moss och manniskor, och YES, det var nog samma har >>> men storyn ar this, och det var nog det som dodade aven Arthur Lee, nastan, haha, nastan >>> for det var inte Arthur Lee som skrev Alone again or, Arthur Lee skrev aldrig Alone again or, geniet och mastaren, pappan till hela Forever Changes och eran, som skulle fa Jim Morisson att bola till fyra andra killar i samma stad, samma LA, att om vi blir lika bra som DOM sa ar mitt liv fullfardat, for att skapa ett The Doors som alltid blev mycket kandare, men aldrig sa alskade av kritikerna & mig, haha >>> det var Bryan McLean som skrev Alone again or, och this is the shit: Love var nastan doda, Love var som Kamerun nar Kamerun spelade fotbolls-VM 1994 och det var krig i huvudstaden och Roger Milla, 40 bast gjorde mal mot Ryssland. Love eller Arthur Lee hade skrivit den basta javla skiten nagonsin och dom visste om det, men bandet var i spillror och Arthur Lee var en javla Idi Amin och lat de andra vanta i flera timmar och pa en lat tvingade han dom andra att spela om 22 ganger, och det ar sant som hors, Arthur Lee var Brian Wilson, Phil Spector, som vilken annan javla producent som egentligen ar ett asshole, for att dom vet hur allting fungerar och dar inne for ingen annan rora och forstora. Arthur Lee satt pa kullarna utanfor Los Angeles och skrev rader som "sitting on the hillside, watching all the people die" och hade bestamt att han skulle do om fyra ar, vid en alder av 26 ar, han var den killen som hade gatt pa myten om sig sjalv nar alla andra redan stod bredvid och skrattade. Sen gjorde Bryan Mclaen skivans basta lat, bandets basta lat, och Arthur Lee forsokte sa lange att overtraffa den, och sa desperat, att han efter ytterligare 10 latar lade av och fattade att laten ar laten ar laten ar laten och nojde sig med att mixa om laten nar Bryan sov, och lagga sin egen rost overst.


37. Daniel Johnston - True love will find you in the end

Det var inte forran jag sag orden pa Rubber Soul In Space's framsida, som atta ord inristade i sanden, for ett avsked, ett hej da, till alla vi som stod pa klipporna och tittade pa, laste orden, som var, alldeles for nara vagorna for att nagonsin overleva nasta ogonblick, som jag forstod hur ratt han var, och hur fel han var, och hur ratt han var, och RSIS var det basta fanzinet ever och en del av mitt liv som bestod av att inte vaga halla nagon annan i handen och allt det dar fanns plats i dom orden som en framtidsutopi som var for bra for att vara sann men alldeles for langt borta for att verkligen tro pa, och alla dom dar kanslorna, och sen poserade Daniel Johnston framfor en gravsten och alla trodde att han var dod, och man maste lyssna valdigt mycket och valdigt noga for att fatta att Daniel Johnston inte alls ar dod, och inte alls lever, han ar bara nagonting mitt emellan allt sant dar och den stora vagen kom som drommar varje natt och du svarade alltid AHA pa mina mail om hur fint det var att bara springa barfota i parkerna och sant dar och kanske, kanske, sa lyssnade jag pa orden igen och varenda lat, som varenda lat annars, ever, som har fangat mig, har fatt mig in i en javla kolik dar allt blir vi mot dom och jag stod med en oppen famn och skrek at vagorna att lagga av, men dom svarade inte och du skrev bara AHA och javla du och sen stangde RSIS ner och Daniel Johnston var nastan dod och jag spelade den har laten pa repeat en hel hostsasong pa gymnasiet for att jag alskade den lika mycket som jag hatade min spegelbild och dom barfota fotterna och dom som alltid sprang sa javla snabbt, sa javla bra, och sen hande ingenting, och sen hande ingenting, och sen tog vi studenten. Haha.


36. Dean Martin - Memories are made of this

OCh bom-bom-bom-bom-bom, Dean Martin kom som en javla karamell pa posten, som sista laten pa en Uncut-skiva fran hundra ar sedan och han var allt det dar, gamla, dammiga, som att se alla svartvita filmer igen och forsta alla lyckliga slut som inte lyckliga slut men borjan pa en lycklig vanskap som inte blir nagon vanskap men biljardmatcher nere i rokiga kallare och bara for att regisoren berattar hur allt ska vara sa betyder det inte att han vet, for han vet inte och lyssna pa laten igen, one man, one wife, one love through life, sjunger han med den sakraste rytmiken den har sidan Sinatra, och jag vet dom var samtida men ni fattar ju, och den dar stamningen som bara stiliga, maffia-pojkar, med vax och bakatkammade har, uppratta hallningar, och for manga vunna biljardmatcher; kan halla upp, med Dean Martin kom allt det dar, lugna, harmoniska, forforiska, what ever, ni fattar ju, ni fattar ju, sa lyssna pa laten en gang till och glom av vad ni vet och forsta vad ni inte forsta och det ar inte sa javla enkelt och vissla med, for musiken handlar om det. Dansa, med kavajen, stilettklacken, servetten i brostfickan, dansa, dansa, dansa, som barn och svang runt. Bara lugnt, bara lugnt, cause memories are made of that.