Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Wednesday, December 07, 2005

Hon

Somnade och fuckade upp hela tangentbordet sa att start-menyn blinkar och bokstaver blir kinesiska. Synd att sana saker aldrig hander i verkligheten, nar jag ar dar och tittar pa.

Med vilken kraft jag reser mig upp, koper en coke, for orken, for orken, att skriva, att orka.

Dejtade en kinesisk tjej idag. Vi mottes utanfor Pizza hut och gick till en smyckesaffar dar min kompis jobbar som boss, satte oss pa tva plaststolar och sa jag sa att vi borde gifta oss. Sen reste vi oss upp och gick och jag tog bussen hem och hon gick till en kompis, och vi ses nog aldrig igen men det var kul i alla fall.

Idag ar iskallt. Idag ar sa forbannat javla iskallt. Idag ar iskallt. Regnet hanger som istappar i luften och molnen ar begravda i refrigatorer eller nat och vi akte ut i en taxi till varldens enda vilda pandor, tre engelsman och jag. Taxibilen korde i cirklar och tva pandor fajtades.

John; sjuk javel som just nu sitter som en smuggling pa vag till Tibet, i en lastbil, och har fatt for sig att aldrig flyga, bara for att han har kommit hela vagen till Kina over land. Och som, kanske ska flyga fran Dehli till Nya Zeeland. I alla fall. Om det inte finns en lastbil att smugglas i, da, da. Hans kamera ar kaputt for batterierna varar i typ 5 sekunder och han svar varje gang han tar upp kameran och sager att han ska stamma dom javlarna.

Jim; ser ut som en blandning av Liam Gallagher och Ipren-mannen. Rapar var 15:e sekund och sager sorry varje gang. Kommit genom Indien och hit. Kul, kul, kul.

Chris; 18 ar och en san kille som ar snall men trakig. Snall men trakig. Snall men trakig. Snall men trakig. Och jag kan se nar han ar 80 ar med glasogon och forklarar for barnbarnen om alla platser han besokt.

Det ar sa javla kallt sa att man bara gar runt och fryser hela dagen, med handerna i fickorna. Och ibland regnar det. Alla hus ar gjorda av sten och inga element fungerar nagonsin. Puh.

Satt och gjorde listor for mig sjalv nar jag pratade med den kinesiska tjejen idag. Hon var skitsot. Hoga kindben, och roge. Som en chic. Sned kjol, i remsor. Rott balte, hangande slott. Turkosbla ogonskugga. Rod lappstift. Rak lugg, och en sned lugg over det. Svarfargat har. Och skrattat och tittade bort pa samma gang, och herre gud vad jag ar svag for sant. Och jag tankte ut mina listor och kom fram till att, Muhammad Ali mot George Foreman i Zaire 1974 ar platsen jag hade viljat vara pa mest, inte for att ha varit dar, men for att kanslan av att, grata, skratta, jubla, bryta ihop, och bara sta dar. Jag satt bara dar. Och stirrade pa hennes hoga boots. Undrar om hon har lyssnat pa Nancy Sinatra nagon gang. Haha. Sa javla forlorad, sa javla borta. Jag vill bara halla nagons hand. Och hon sager, WHAT'S WRONG WITH YOU, pa varldens sotaste satt, ungefar som att hon alskar det. Hon kanske alskar mig. Haha, vad tragiskt. Haha. JA. Jag vill alska henne, for sakens skull, men jag vet inte hur man gor. Hur gor man? Hon alskar att jag ar konstig. Alskar hon mig for att jag ar konstig, eller alskar hon mig for att hon ar konstig, ar hon konstig for att hon alskar mig eller alskar hon mig for att jag ar konstig och 1 minus 1 ar lika med noll, sa det spelar ingen roll. Och sa tittar hon pa mig, och fragar WHAT'S WRONG WITH YOU, och jag fragar vilken som ar hennes favoritmat och hon svarar ICE-CREAM som om det var varldens sjalvklaraste sak, som om det var varldens dummaste fraga, knyter munnen och ser tvar ut som ett barn och jag sager att jag ska kopa varldens storsta glass till henne och visar med handerna, SA HAR STOR, och haller hennes hand, och hon sager bara, THANK YOU. Och fan, vad det ar underbart. Och sa haller vi varandra i handerna som ett skithippt par och jag tanker pa att Mai alltid snackar om han sjalv i plural, som oss, och sager att vi ar hippies, och hon ar min chic och hon sager WHAT'S WRONG WITH YOU och jag tror hon sager att hon alskar mig sa jag sager THANK YOU, hon skrattar och tittar bort, och egentligen ska vi ga till ett disco ikvall. Men jag vet inte.

Och allt jag ser ar en annan jag. Alla dagar igar ar en morgondag.

Hon sa att hon inte bryr sig om engelska utan bara vill lara sig koreanska. Och det var sa javla ratt. Sa javla fel. Men sa javla korrekt. Sa javla bra. Sa javla bra. Och sen skrattade hon sa dar igen. Och, ah.

Och jag och Mai bestaller in biff och kyckling och sallad och purjolok och ris och han borjar sjunga pa en Beatles-sang; I'm in love for the first time, don't you know it gonna last. Och jag sager att det ar en valdigt bra sang. Och han sager tack, och vi skrattar igen, igen, igen, igen.

Disco ikvall?
Disco ikvall?

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com