1000. TUSEN!

Tusen texter.
Kärlek och hat.
Jag tänkte skrivit något bra här.
Något jävligt sant och jävligt ärligt.
Jag tänkte att den 1000:e texten skulle bli en bra text.
Men jag har ingen aning om vad jag ska skriva.
Jag kanske slutar imon.
Det är en jävla cirkus som dragit igång.
Snart kanske jag tappar greppet.
Eller så lever jag kvar.
Gråter för barnen som kommit dit för att skratta.
Skrattar åt dom som gråter.
Gtåtit ibland.
Skrattat ibland.

Tack för alla kommentarer och mail.
Ibland är dom fyllda av vrede och hat.
Ibland säger dom att jag är värdelös.
Att jag borde lägga av.
Att jag inte borde skriva om mig själv.
Att jag är kass.
Hur kass jag är.
Jag kommer aldrig att lyssna på er.

Ibland drömmer jag att jag är ensam på scenen.
Och alla sitter ner.
Välklädda, uppklädda, tysta.
Jag vet inte vad jag gör där.
Jag vet bara att jag är där.
Sen börjar folkat bua och kasta saker och dom säger;
sjung.
Vi har betalat för dig.
Så jag går fram till mikrofonen.
Men säger ingenting.
Och för första gången hörs tystnaden.

Ibland drömmer jag om Havanna.
En stad full av tobak och rom.
Ibland drömmer jag om döden.
Att jag faller, faller, faller, ner.
I tusentals år.
En gång drömde jag om Dr. Phil.
Jag drömmer ofta om sånt som inte betyder någonting.

Sen skriver jag om det.
1000 gånger.
1000 gånger om.
1000 inlägg om ingenting.