1105. Bukowski, Kafka, och sånt.

"Of all those drunken romantics
I was reading Fante at the the time
I had Bukowski on my mind"

The Good Life - Album of the year

En låt som påminner en om hur mycket man älskar popmusik.

Och konstigt hur förknippad Fante är med Bukowski. Som att Bukowski har egenrätt på Fante. En slags patent. Som att man inte kan snacka om Fante utan att harkla upp några Bukowski-citat, för att rätten att säga hans namn, säg det; F-aaaa-n-teeee, oho! Lika förknippad som Fanon blivit med Sartre efter Sartres 27 sidor långa förord till Fanons Jordens fördömda, som är en sjuhelvetes jävla bra bok, och tiden i livet när jag satt uppe på nätterna och bet på naglarna för att det verkligen var så, för att världen var så jävla ond och så jävla påtaglig och vi var underordnade allt det där, vi inte fick. Haha, haha.

***

Jag måste sluta att blanda in död och liv i allt jag ser. Som att det inte finns någonting annat, oh yes; i spegelbilden och bara där finns ett mellanting.

***

Hade rast på föreläsningen och hämtade kaffe och bara för att jag inte hittade pengarna när jag skulle betala lät jag en annan gå före och precis när jag skulle gå in till föreläsningen träffade jag en kompis som jag började prata med och missade dom första fem minutrarna på föreläsningen. Blev så upprörd över det att jag inte kunde koncentrera mig alls, inte förstod och var tvungen att köpa ett kompendium efter föreläsningen för 50 spänn, som jag nu dessutom måste läsa. Herre gud.

***

Dom sätter upp Kafka-komedier över hela staden. Och jag vet inte om det är komiskt eller tragiskt. Eller bara jävligt sant. Och isåfall, tragiskt. Att vi skrattar åt någon som sa att han bara kände sig själv när han mådde dåligt, och mådde dåligt bara för att han var bra på det. Om vi skrattar åt sånt, kanske ska vi skratta åt sånt och kanske har världen aldrig varit vackrare än i ögonblicket vi lärde oss skratta åt vår misär!