1109. Ofrivilligt kåt

Jag känner mig som en sån där, värdelös amerikansk skatepunklåt där man hör introt och väntar på att helvetet ska braka loss.

Det finns två typer av människor. Dom som knullar the pain away. Dom som knullar frenetiskt. Dom som knullar dygnet runt. Dom som ser allting som en anledning till att knulla. Och som knullar, som dom knullar. Och så finns det dom som står bredvid och tittar på, spelar in, lägger upp på internet och onanerar i tystnaden. Dom som äts upp innifrån, av sina egna miserabla drömmar, dom som drömmer, dom som i alla fall drömmer om att få knulla, och ibland är en dröm det finaste man har. Det finns två typer av människor. Dom som våldtar andra. Och dom som blir våldtagna. Det finns två typer av människor. Dom som slåss för att döda. Och dom som slåss i självförsvar. Men alla slåss vi. Vi slåss. Vi slåss. Och vi slåss. Vi slåss. Vi slåss. Haha, vi slåss. Och det finns en som jag, det finns en som tittar på.

Och där går dom. På stan. Dom har sina egna liv som papperslappar symmetriskt vikta i fickorna. Lappar där det står vad dom ska köpa i affären. Lite mjölk och lite bröd, ofta är det så och en gång varje år åker dom ner till Mallorca och super sig redlöst berusade, applåderar när planet landar och vinglar ut genom perrongen som om dom ägde hela ön; för nu kommer revanschen, tänker dom, revanschen för alla där hemma. Som gör likadant, någon annanstans. Och dom kom köper SUPA SPRIT-t-shirtar i marknadsstånd där ingen prutar och någon skrattar. Sen sätter dom sig på planen och åker hem till sina Red hot chilli peppers-barn. Som har acne och laddar ner porr på internet.

Men mest känner jag mig som en sån där kass amerikansk punklåt.

Ofrivilligt kåt och uppsköljd på land. Med feber i ögonen och skrattad åt.