1117. Kärleken är död!

DET HANDLAR ALLTID OM ATT PASSA IN OCH JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT VARA MED.

På att bara vara med och bara sitta där.
Hon knullar säkert med någon annan nu. Kanske är dom flera på samma gång. Vem vet och vad spelar det för roll!

Om jag ser mig själv, och, haha, hur jag ser mig själv; om jag skulle titta mig själv i spegeln nu; jag skulle se en buss på väg till Köpenhamn. Jag skulle se en buss på väg till Minsk, jag skulle se en buss på väg till Bagdad och Irkustk, och jag skulle se mig själv sitta längst bak, tittande ut som om jag suktade med blicken andades och log för att kunna skriva i imman på fönstret; släpp inte av mig här, släpp inte av mig här, för jag har inget hem, anymore.

Jag är så jävla trött på att passa in och bara svara rätt på frågorna som någon ställde med solen i ögonen och stjärnstoff under öronen. Jag är så trött på att inte kunna somna på natten och så trött på att gå upp på morgonen. Så trött på att skriva, skriva, skriva, ord och så trött på dom som älskar mig; så kom igen och putsa era vapen, kom igen och sminka era ansikten, det är ett krig utanför och vi måste vinna tillbaka våra liv. Liv, liv; staplade upp längs TV-shop-produkter och uppradade mellan betalkanalers nyhetssändingar som står och skriker nu, som står och skriker nu; att kärleken är död!