1157. Sommaren 2004: Nattbrev, del 17 (Jag skulle vilja måla som El Greco).

Sommaren 2004:

Vi försöker fångas utav verken som betyder något,
så att vi slipper betyda något för varandra.
Jag skulle vilja måla som El Greco.
Men jag skulle hellre vilja att du målade för mig.
Jag orkar inte anstränga mig,
jag har hört Tom Waits "Time" med alldeles för mycket ensamhet,
och jag har sett mörkret döda den jag är.
Vad ska jag bevisa?
Jag har sett Jacob Riise's fotografer,
och jag såg hur många som ville döda honom för sanningen.
Varför?
för att de var rädda för verkligheten.
vi är rädda för oss själva, nu för tiden.
vi är rädslan.
det är allt vi har.
mänskligheten bygger på att vi tror på den.
våra liv bygger på rädslan av att förlora den

på att tron att om vi förlorar nu,
så förlorar vi allt.
men vi lvere kvar.
och bara genom att leva vidare, och leva som den,
ser vi oss själva som vinnaren.
men när vi lär oss behärska rädslan,

finns inget kvar att leva för.
då är vi bara djur.
så oskyldiga,
och så fria.

våra liv bygger
jag skulle gärna anstränga mig,
men jag orkar inte anstränga mig för det jag bryr mig om,
det är inte värt mina krafter,
det är ju sånt som bara dör igen.
som tar över mina krafter,
och dör med dem.
jag skulle gärna anstränga mig.
Så bygger jag mitt liv,
och så lever jag det.
Genom att ignorera de som bygger mig,
och alliera mig med de som bygger dem.
Att inte anstränga mig i rädslan för att bygga fiender,
det gör mig till min egen fiende.
Men jag är hellre fiende med mig själv än med sådana som bryr om mig.
Jag orkar ändå aldrig bry mig.
Om sånt jag inte tycker om.